Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. XVI. Sju månader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så kommer Jupiter, som påstås vara så flat,
att den nästan är som en halvflytande massa.
Saturnus därnäst saknar också berg och likaså
Neptunus och Uranus.
Jag var ute på flykt i går. Jag seglade fram
uppe i den genomskinliga luften, och under mig
låg Medelhavet badande i sol. – Mörkblått,
säger ni kanske. – Guldgult, svarar jag. Nåväl
– vill ni veta, hur det såg ut? Det var mörkblått
från solen och guldgult mot solen. Och då
kom jag att tänka på vårt planetsystem. Där
lågo en mängd små holmar och skär under mig.
När jag betraktade dem, som lågo åt solhållet,
såg jag således solen stå över dem. Då voro de
alla svarta eller i alla fall mörka. Pittoreskt i
sanning – ett guldgult hav med mörka fläckar
av uppstickande öar. Jag vände blicken åt andra
hållet. Solen stod mig nu i ryggen. Jag såg
havet mörkblått och upp ur detsamma reste sig
de små öarna, men nu voro de gula vid stranden
och bjärt gröna av lövverkets prakt. Också det
en storslagen anblick i sanning.
Reflektionerna gjorde sig själva och de
förorsakade, som jag nyss nämnde, att mina tankar
gingo till de inre och yttre planeterna. Mitt
hydroplan var jorden, tyckte jag, och jag själv stod
på dess yta. Mina ögon voro teleskopet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
