Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Litteratur och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid hade den käcke spanske fången injagat en viss med
fruktan blandad respekt hos regenten i Algeriet, och denne hade just
låtit föra honom ombord på en galeja, vilken skulle befordra honom
till Konstantinopel — i vilket fall hans fädernesland och dess
litteratur mänskligt att döma skulle förlorat honom för alltid — då
några munkar, tillhörande en av de förut omtalta ordnar, vilka
verkade för friköpande av fångar, inträffade med en summa penningar,
varav Cervantes’ släktingar med oändligt besvär lyckats anskaffa
huvudparten, och efter något parlamenterande fick man honom
slutligen frigiven. Hemma i Spanien måste han på grund av mot honom
riktat förtal försvara hela sitt förhållande under fångenskapen, och
det är aktstyckena från den härmed förenade processen och de därvid
framkomna vittnesmålen som man har att tacka för den säkra
kännedom man äger om denna period av hans liv.
Dessvärre är det romantiskt sköna i hans livstilldragelser härmed
slut. Det övriga är nästan uteslutande fattigdom, flyttning från det
ena stället till det andra, inspärrning i fängelse o. d. Han hade
visserligen fått en liten syssla att sköta, nämligen vid provianteringen av
den stora armadan, men någon funktionär med större duglighet synes
han uppenbarligen icke ha varit. En gång blev han rent av
exkommunicerad av de prästerliga myndigheterna på grund av ett mindre
lämpligt uppträdande i staden Ecija, och hans sätt att sköta sina
räkenskaper var icke alldeles oklanderligt (det gällde härvid dock endast
slarv, icke underslev), vilket hade till följd, att han kom att bli skyldig
den kungliga skattkammaren en summa penningar. Denna sökte man
upprepade gånger utkräva av honom, ja, den föranledde till och med
att han blev inspärrad i bysättningshäkte; men betald blev skulden
aldrig, och det av det enkla skälet att Cervantes aldrig kom att äga
så mycket penningar.
Någon verklig, givmild beskyddare fann Cervantes aldrig. Väl
blev han redan medan han var i livet en omtyckt och mycket läst
författare, men de penningar, som hans böcker inbragte, gingo till
största delen i förläggarnas och boktryckarnas fickor. Även denna
fattigdom delar han med många av de litteraturens yppersta
representanter, som på den tiden levde och verkade i hans fädernesland.
Men under alla skiften och alla besvikelser hade hans
diktarverksamhet varit honom en trogen följeslagare, en tröst i motgången. Han
bar sitt huvud högt och bevarade sitt goda humör ända till sin sista
stund, vilken inträffade den 23 april 1616 (detta datum dock efter
den gregorianska kalendern och således icke Shakespeares dödsdag,
såsom man stundom med en viss emfas velat hävda).
Cervantes’ berömmelse knyter sig förnämligast till tvenne huvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
