Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Litteratur och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
filosofera, som är egendomlig för spanjorerna. Han är stilkonstnär;
språket är esomoftast skruvat, fullt av antiteser o. d., men stundom
höjer det sig till verklig vältalighet. Det är den latinska retoriken han
vill överföra på sitt modersmål. Av hans skrifter var det isynnerhet
»Boken om Marcus Aurelius», även kallad »Furstarnes ur», som slog an
på den läsande världen inom och utom Spanien. Hans »Brev», vilka
innehålla en del goda saker bland en mängd banaliteter, blevo
utomordentligt populära. I både England, Tyskland och Frankrike gjorde
hans verk stora landvinningar, men att från hans pretiösa stil —
såsom många velat — härleda den engelska stilriktning, som benämnes
eufuism, torde dock helt visst vara att gå för långt.
För spanjorerna framstod Juan de Mariana (f 1624 vid mycket
hög ålder) såsom landets typiske och ypperste historieskrivare, hos
vilken folket riktigt kunde glädja sig över sin storhet och sina rika
minnen. Mariana var jesuit och tillhörde de politisk-religiösa tänkare,
på vilka jesuiterorden var så rik. Som sådan gjorde han sig särskilt
bekant genom sin på latin skrivna bok om konungamakten såsom
institution. Hans försvar för kungamord såsom någonting i vissa
fall tillåtligt väckte på sin tid mycket uppseende och på åtskilliga
håll ont blod. Till följd av några skenbart odogmatiska yttranden
i en annan bok gick det därhän, att han på gamla dagar blev inspärrad
i fängelse. I sitt stora historiska verk är han icke kritisk historiker i
modern mening, men väl en förträfflig berättare. Hans språk är
ypperligt; överallt finner man skickligt gjorda karaktärsteckningar,
och skildringen är präglad av varm fosterlandskärlek, som dock aldrig
går till överdrift.
* * *
Det har sagts — och det med rätta — att mången spansk författares
liv är en hel roman, och när en spansk litteraturhistoriker i våra dagar
kallat en sin bok, som handlar om några skönlitterära författares från
här ifrågavarande tidsskede öden, »Verkliga händelser, vilka se ut som
om de vore diktade», så är denna titel fullt försvarlig, enär materialet
är hämtat ur sanningsenliga aktstycken.
Förut har omnämnts, hurusom en stor del av det spanska folket
tillhörde landstrykarklassen, de så kallade picaros, och ej så få spanska
författare, vilkas liv har att uppvisa en mängd märkliga tilldragelser,
äro i större eller mindre mån att räkna just till denna klass. Den
litterärt anlagde picaron berättade om de öden, som blivit honom
beskärda; han satiriserade från sin underklasståndpunkt — okonstlat
och gemytligt — över de förnämare, men kunde därjämte slå in på
moraliska betraktelser, vilka ibland stå i en nära nog skriande mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
