Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marietta Sjaginjan: Agitationsvagnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
agitationsvagnen
233
III
Mitt under den djupaste sömnen kände jag, att
någon slog mig på örat: ett, två, tre, fyra slag.
Jag rusade upp .som vansinnig — det var skott,
som smattrade tätt invid örat på mig. Och vilket
smatter sen! Man förstod inte, var det kom ifrån, från
vilket håll. Runtomkring mig rusade de yrvakna
musikanterna utan att våga titta ut genom fönstret.
Jag drog hastigt upp gardinen. Där ute mötte mig
en förfärlig syn. Vid själva fönstret stegrade sig en
sårad häst. Den tycktes kolossal i denna ställning.
Bakom dess rygg stod kosacken och sköt och höll sig
hårt fast i manen. På marken låg den andra hästen,
antagligen skjuten. Runtomkring, från höger och
vänster, kom förfärliga varelser, lurviga som djävlar,
krypande mot oss från dalsänkan. I den oklara
gryningen liknade de spöken, de sköt vilt, sköt utan
uppehåll. Ännu hölls de tillbaka av skotten från vår
träffsäkra kusk, som tog skydd bakom den sårade
hästen. Men då fick djuret en kula i magen,
det rosslade tungt, ryckte till, reste sig som en
människa, sparkade kosacken med frambenen och
rullade till marken med honom. Jag hörde, hur
kosackens ben knastrade. Sedan slog kulorna som
hagel mot vagnsväggen, och innan jag hann blinka,
tog någon mig i kragen och ryckte bort mig från
fönstret.
— Huka ner dig! hörde jag georgierns hesa röst.
Kamrater, de som har vapen, ut!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
