Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vsevolod Ivanov: Barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 VSEVOLOD IVANOV
Deras liv var enformigt och trist.
Då de vita jagade dem över bergen, bland de
stora, mörka klipporna, kändes det hemskt om
hjärtat, men när de komma till stäppen, blev det
enformigt och trist.
Denna stäpp liknade Irtisjstäppen: sand, strävt gräs,
en fast, välvd himmel. Allt var främmande, intet eget,
oplöjt, vilt.
Och så var det tungt utan kvinnor. Om kvinnor
talade de på natten grova soldathistorier. Men
när det blev alltför outhärdligt, sadlade de hästarna
och fångade kirgisiskor på stäppen.
Och då kirgisiskorna fingo syn på ryssarna, lade
de sig lugnt på rygg.
Det var obehagligt, vidrigt att ta dem, där dö
lågo orörliga med hårt slutna ögon. Som om man
syndade med djur.
Kirgiserna voro rädda för bönderna och flyttade
långt ut på stäppen. Då de sågo ryssarna, hotade de
med gevären och pilbågarna, hojtade, men sköto inte.
Kanske kunde de inte.
II
Bondgruppens förtroendeman Afanasij Petrovitj
Trubatjov var alltid tårögd. Hans ansikte var som ett
barns: litet, skägglöst och rödblommigt. Men benen
voro långa, kraftiga som hos en kamel.
Först då han satt på hästryggen, blev han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
