Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gleb Aleksejev: Ingen återvändo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid tvåtiden, gå till general Golobzov på kvällen,
då och då tänka på det förflutna och ännu en
gång gripas av tanken, att ingenting troligen varit,
att ingenting är: intet Ryssland, som bedragit, intet
kommissariat, intet Tyskland med dess fördömda
läger för vita officerare och den över hela världen
dragna rostiga taggtråden kring
koncentrationsbarackerna, bakom vilka halvnakna människor gingo
med ordet »slusk» outplånligt inristat på nästan varje
ansikte.
När Sjorotjkin tänkte på sina grannar i baracken,
spottade han av vämjelse. Hur kunde man ens
hoppas på att befria Ryssland med sådana
tukthusfångar?... Ryssland var förlorat!
Allt detta började efter Manjetjkas död. »Ack,
Manjetjka, Manjetjka! Varför har du lämnat mig?»
tänkte han med folkvisans enkla refräng. Utfattig,
ensam bland skurkar, utan hopp, utan fädernesland.
Här gick en duktig byggmästare och ärlig officer
under bland en hop avsigkomna människor, i den
genomfrusna, av människotårar och regn
genomdränkta baracken — för rakt ingenting!
Revolutionens lagar äro en historisk nödvändighet,
men vad hade överste Sjorotjkin att göra med dessa
utspekulerade, livlösa fraser? Sju år i följd hade
man kallat honom att kämpa: först för tsaren och
fäderneslandet mot de »förbannade tyskarna», sedan
bara för fäderneslandet utan tsaren, för Rysslands
»ärofulla förflutna», för »troheten mot de allierade»,
och nu hade han kastats dit under den främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
