Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
Tystnadens politik.
Svensk utrikespolitik — det ordet låter ovant
och torde skorra i de flesta svenskars öron.
Inrikespolitik så mycket som helst. Ju mer politisk
upplysning och politiskt gräl dess bättre, tyckes allmänna
meningen vara, men blott inrikes. Utrikespolitik, på
den tänker man ej; och föres tanken någon gång
ditåt, så heter det blott — tyst, tyst! Det är farligt
att tala om slikt. Det kunde väcka grannarnes
misshag. Och det skola vi akta oss för. Det kunde ock
störa den nationella ro, vid hvilken de hundra
fredsåren vant oss och väcka onda drömmar under
sömnen. Äfven det bör undvikas. Härigenom har det
egendomliga förhållandet inträffat — troligen
enastående i denna värld af bistra verkligheter — att
utrikespolitiken för oss svenskar gäller som ett »tabu»,
ett farligt ting, som icke får vidröras och icke angår
menige man.
Bismarck har en gång sagt, att pressen ofta
slår ut rutor, som den ansvariga utrikespolitiska
ledningen får betala. Sådant bör man taga sig till
vara för. En förolämpande och utmanande
presspolemik mot andra makter är alltid skadlig och kan
för ett litet folk vara farlig. Förolämpningar af
detta slag äro dock ej att befara, hvad den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:00:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sonutrikes/0009.html
