- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
51

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Klockan nio på söndagsmorgonen liörde de Flora blåsa
till avgång. Och då de klockan tio släpade sig fram till
stationen, kunde de de nätt och jämnt se Floras rök
långt nere i söder. Det var ett par utslitna trashankar
som kapten Jones vid ridande polisen välkomnade och
gav mat, och efteråt förklarade han att han aldrig i sitt
liv sett en så fruktansvärd aptit. De lade sig ned
och sovo i sina våta trasor framför kaminen. Efter
två timmar steg Churchill upp, bar Bondeils kappsäck,
som han användt till huvudgärd, ner till kanoten,
väckte Antonsen med en spark och gav sig ut för att
hålla jakt på Flora.

»Ingen vet vad som kan hända — maskinen kan ju
ha kommit i olag eller något i den vägen», svarade han
på kapten Jones’ invändningar. »Jag skall hinna upp
den där ångbåten och skicka den tillbaka efter
kamraterna. »

Tagishsjön vräkte vit av en höststorm som de hade
rakt emot sig. Stora brusande sjöar kastade sig över
kanoten så att den ene av dem måste ösa medan den
andre rodde. De kommo ingen vart. De rodde in
till den grunda stranden, stego ur, och den ene gick
med bogserlinan medan den andre sköt på kanoten.
De kämpade mot stormen vadande i iskallt vatten upp
till midjan, ofta till halsen, ofta över huvudet och
begravda av de stora skumtoppade vågorna. Icke ett
ögonblicks rast i den bistra, utmattande striden. På
kvällen, i ändan av Tagishsjön, midt i en tjock snöyra,
hunno de upp Flora. Antonsen ramlade omkull på
däcket och låg och snarkade på samma fläck där han
fallit. Churchill såg ut som en skogsmänniska. Hans
kläder hängde knappt kvar på honom. Hans ansikte

51

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solguld/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free