Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Parlays pärlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inga möjligheter .. . alla klättra upp i träd ... ingen
god lycka med pärlor, mig säga förut. .. ingen god
lycka.»
»Var är Parlay ?» ropade Grief.
»Uppe i träd... tre av honoms kanaker samma
träd. Mitt träd blåsa till helvete, då mig komma
ombord.»
»Var ä’ pärlorna?»
»Uppe i träd hos Parlay. Kanske Narii få dem
pärlor ännu.»
Grief ropade Tai-Hotauris historia i örat på den
ene efter den andre. Kapten Warfield blev särskilt
förgrymmad, och man såg honom skära tänderna.
Hermann gick ner och kom tillbaka med en
topplanterna, men i samma ögonblick den dök ut ur
kajuttrappan blåste vinden ut den. Han lyckades
bättre med nalcterhuslampan, som man dock endast
förmådde tända efter många gemensamma försök.
»En skön stormnatt!» skrek Grief i Mulhalls öra.
»Och alltjämt tilltar blåsten i styrka.»
»Hur stor fart har den?»
»Hundra miles i timmen ... två hundra ... jag vet
inte. Den har större hastighet än jag någonsin sett.»
Lagunen blev allt mer och mer upprörd av havet
som sköljde över atollen. Vattenmassorna hejdades
ännu av orkanen som verkade starkare än ebben.
Men så snart flodtiden började blevo vågorna
märkbart större. Månen och vinden hjälptes åt att vräka
hela Södra Stilla havet över Hikihoho.
Kapten Warfield kom tillbaka från en av sina
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
