Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Djävlarna på Fuatino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sig för att anställa honom som handelsombud
på Fanriki. Raoul van Asveld och Carl Lepsius
hette styrmannen och superkargen.
»De äro bröder, det vet jag, för jag har hört dem
tala i. mörkret på däck, då de trodde att ingen
hörde dem», sade Harläpp.
Valetta kryssade mellan Låga öarna och lastade
musslor och pärlor vid Dupuys stationer. Frans
A.mundson, den tredje främlingen, avlöste Pierre
Gollard i Fanriki. Pierre Gollard kom ombord för
att återvända till Tahiti. Infödingarna på Fanriki
sade att han hade mer än en liter pärlor att
.’avlämna till Dupuy. Den första natten efter avfärden
från Fanriki hördes skottväxling i hytten. Sedan
kastades Dupuys och Pierre Gollards lik överbord.
Tahitimatroserna togo sin tillflykt till skansen. I
två dagar stannade de kvar där nere utan mat,
medan Valetta låg och drev. Raoul van Asveld
lade gift i maten som han tvingade Harläpp att
laga loch bära föröver. Hälvten av matroserna dog.
»Han siktade på mig med en bössa, herre; vad
kunde jag göra?» jämrade sig Harläpp. »Två av de
överlevande klättrade upp i riggen och blevo
skjutna. Till Fanriki var det tio miles. De andra hastade
sig överbord för att simma. De blevo skjutna i
vattnet. Jag ensam var vid liv, jag och de båda
djävlarna, för mig behövde de till att laga mat åt
sig. Samma dag, då brisen kom, seglade vi tillbaka
till Fanriki och togo ombord Frans Amundson, för
han var en av dem.»
Sedan skildrade Harläpp sin skräckstämning under
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
