Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Djävlarna på Fuatino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kapten Glass beklagande, i det han iakttog
rorgängaren manövrer med ratten.
Skallerormen fick lägga sig ett stycke från kusten
och vänta till daggryningen, innan man försökte
sig på det farliga inloppet till Fuatino. Det var en
äkta tropisk natt utan tillstymmelse till regn eller
blåst. Föröver lade Raiateabesättningen sig ned
att sova på däck, var och en där han sist haft något
arbete att utföra. I aktern bäddade styrmannen och
Grief åt sig med samma likgiltigt långsamma
rörelser. De lågo på sina filtar, rökte och småpratade
sömnigt om Mataara, drottningen på Fuatino, och
kärlekshistorien mellan hennes dotter Naumoo och
Motuaro.
»De ä’ visst ena riktiga romantiska stollar», sade
Brown, styrmannen. »Lika romantiska som vi vita.»
»Lika romantiska som Pilsach», skrattade Grief,
»och det vill inte säga litet. Hur länge sedan är
det han schappade från er, kapten ?»
»Elva år», brummade kapten Glass buttert.
»Tala om det där för mig», bad Brown. »Det sägs
att han aldrig har lämnat Fuatino sedan. Är det
sant ?»
»Ja, nog är det sant», muttrade kaptenen. »Han
är kär i sin hustru — den lilla snärtan! Hon stal
honom ifrån mig — den bästa sjöman vår
handelsflotta någonsin har mönstrat på, så sant han är en
holländare.»
»Tysk», rättade Grief.
»Det kommer ju på ett ut», lydde svaret. »Havet
blev lurat på en präktig karl den kvällen han for
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
