Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En solens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan föröver i lä och slöt sig till Griffiths. De
stirrade båda med skärpt blick på den vägg av
mörker, genom vilken de borrade sig fram, och
spetsade öronen efter dånet av bränningarna vid
den osynliga kusten. Det var efter detta dån som
de för tillfället styrde.
Vinden saktade av, molntäcket förtunnades och
brast, och vid stjärnornas dunkla sken kunde man
urskilja den djungelklädda kusten. Förut, ett godt
stycke i lä, syntes en skrovlig klippudde. Bägge
tittade ditåt.
»Amboy Point», sade Griffiths. »Farvattnet rent.»
Tag rodret. Jacobsen, tills vi bli säkra på kursen.»
Styrmannen sprang akterut, barfotad och barbent
och med regnvattnet drypande från sin
knapphändiga dräkt, och avlöste den svarte vid ratten.
»Hur är hennes kurs nu?» ropade Griffiths.
»Syd och ett halvt streck väst.»
»Fall då syd sydväst... klart?»
»Ali right.»
Griffiths iakttog Amboyuddens ändrade läge i
förhållande till Willi-Waw’s kurs.
»Och ett halvt streck väst!» ropade han.
»Ett halvt streck väst», lydde svaret. »Ali right.»
»Rätt så som det går. Det är bra.»
Jacobsen lämnade rodret till negern. »Styr nu»,
sade han barskt. »Men sköt dig ordentligt, annars
jag knipsa av din fördömda svarta skalle.»
Han gick åter förut och slöt sig till de andra.
Åter tätnade de flygande molnen, stjärnorna för-
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
