Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 82. "Å jänta å ja!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grefvinnan Elsa hade tagit med sig från Stora Högåkers
trädgård en bukett för att lägga den på mor Kittas graf, hvilken
hon stundom prydt på detta sätt; dock utan att gärna vilja visa
det för någon, ty mor Kittas graf var ju i allmänhet föraktad af
sockenborna. Men grefvinnan Elsa visste, att gumman varit en
god själ och hon kunde aldrig glömma, hvilken vård mor Kitta
gaf Elsa vid Ludvigs födelse.
När nu grefvinnan Elsa med sitt sällskap kom upp på
kyrkogården, trodde hon knappast sina ögon, då hon fick se det vackra
monumentet på mor Kittas graf.
Hon läste upprepade gånger inskriptionerna på marmorblocket
och hon undrade i sitt sinne, hvem det kunde vara, som så käckt
hade brutit med fördomarne och upprest detta minnesmärke på
den gamla spåkvinnans graf, som äfven fått en torflagd kulle. Nu
var mor Kittas graf en af de vackraste på hela kyrkogården, om
man undantog de Lohufvudska, Lejonmanska och Stålskoska
grafmonumenten, hvilka emellertid utgjordes af murade grafkamrar med
kapelliknande byggnader öfver sig.
Hon uttalade högt sin förvåning.
Bernhard Ek och hans syster, mamsell Eva från prästgården,
hörde just detta, där de stodo helt nära grefvinnan och
hennes sällskap.
— Fru grefvinna, sade Bernhard Ek, man trodde i början
att det var på fru grefvinnans tillskyndelse, som detta monument
blifvit rest på mor Kittas graf.
— Nej, jag har ej föranstaltat därom.
— Man har också kommit till klarhet därom, fortsatte Bernhard;
ty disponenten på stenhuggeriet, som gjort vården i ordning
och äfven mottagit en summa penningar för grafvens vårdande,
har omtalat, att det var en för honom alldeles obekant man, som
utfärdat ordern och betalat vården samt äfven donerat pengarne
till grafvens underhåll.
— Besynnerligt.
— Men kanske grefve Lohufvud kan gifva upplysning om
sakens verkliga sammanhang, ty herr grefven lär ju hafva varit
med här på kyrkogården, när vården restes, enligt hvad disponenten
för stenhuggeriet inberättat, fortsatte Bernhard Ek, hvilken
själf var mycket nyfiken att få klarhet i denna sak, som för öfrigt
intresserade alla inom församlingen.
— Var du med här på kyrkogården, när vården restes? frågade
grefvinnan Elsa sin son förvånad.
— Ja, min mor, svarade grefven.
— Och du har ej nämnt ett ord därom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
