Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 81. Grefvinnan Malin Stålsko säljer Vänersholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
924
icke hafva försummat att för tillfället skrifva några vackra
verser om våra mer eller mindre dyra förluster här i lifvet och om
den moderliga jorden, i hvars sköte vi alla förr eller senare
komma.
Men Pipi gick till sina fäder obesjungen, som så många
andra, och han fick icke något det ringaste epitaphium. Det är min
tröst, att han sofver lika ljufligt i sin lilla ask för det.
Lotterikollektören, hvilken visst var poet, såg min systers
och min sorg öfver Pipi, och till den lille befjädrade sångarens
minne samt till vår egen tröst lät han göra två silfvermedaljonger,
hvilka han skänkte, en åt min syster och en åt mig, och på båda
dessa medaljonger hade han låtit ingravera denna lilla vers:
Sorgfullt barnet med sin spade
Myllar ner sin lilla vän;
Ack, att åren icke hade
Grymmare förlust än den!
— Det där var ju en riktigt liten vacker historia, sade
grefvinnan Elsa Lohufvud, när häradshöfdingen tystnat; och så
känslig sedan. Tänk, hvad man kan fästa sig vid djur.
— Ja, kolossalt.
Nu spelade det upp i salen och ungdomen började åter tråda
dansen.
— Jag har en stor nyhet att tala om, sade grefvinnan
Stålsko.
— Hvad då, söta Malin? frågade grefvinnan Louise Lohufvud
och alla i rummet lyssnade till.
— Vänersborg är såldt.
— Nej, hvad säger du! Är det sant?
— Fullkomligt.
— Hvem har köpt den sköna gården?
— Brukspatronen på Funkhammar.
— Hvad i all världen skall han med Vänersholm?
— Det vet jag inte; men jag är riktigt glad åt, att köpet
kom till stånd.
— Behåller du inteckningar?
— Bevare mig väl! Nej!
— Är det häradshöfdingen, som ombestyrt detta?
— Ja, svarade Wahlenberg.
— Ja, nog går det an, när man har en jurist till måg,
alltid. —
— Tyst! Ringde det inte?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
