Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 80. På nyårsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
892
— Som barn springa vi fälten omkring med våra pappersdrakar
och när vinden griper dem och för dem upp öfver
skogstopparne, så njuta vi i inbillningen däraf, liksom om vi äfven med
detsamma lyftes upp från den kattfotbeklädda tufvan.
— Som barn ja!
— Ynglingen, då han en enslig aftonstund sitter och tänker
på sin älskade, hvilken bor trettio mil från orten, bortom sjöar
och berg, utbrister med den frejdade skalden:
O, den som hade
Vingar, som fåglarne ha
och han lyfter ofrivilligt på armarne, som om han ville direkt
flyga ut genom fönstret.
— Min Ludvig! suckade Magdalena Svennholm. Ack han
är ännu långt långt borta.
Hon sade detta så att säga inom sig själf, hvarför
hennes ord ej hördes af de kringsittande.
— Misann tror jag inte, att häradshöfdingen blir helt
poetisk! tropade grefvinnan Elsa.
— Tala ni om flyga, mitt herrskap, sade kapten Hvirfvelbom,
som just gjort sin medspelare till Jan och därför var mycket
nöjd och belåten.
— Ja, men det blir nog aldrig af med den saken, min
gubbe, sade fru Beata.
— Hvarför det? inföll kaptenen. Ifrån äldsta tider har
man ju försökt att på fullt allvar bringa saken till stånd.
— Mänsklig dårskap!
— Vi läsa bland annat om en viss Icarus, hvilken hade
ett par konstgjorda vingar, med hvilka han vågade sig till och
med tvärs öfver hafvet.
— Och föll ned som en pannkaka, kan jag tro?
— Ja, olyckligtvis hade han begagnat endast vax för att
häfta vingarne fast på ryggen och då han ställde sin flykt för
nära solen, så smälte det där häftplåstret, hvarvid mannen
pladask föll ned, begrafvande med sig själf hela den vackra
uppfinningen i böljornas djup.
— Det var rätt åt honom. Man skall inte flyga högre, än
vingarna bära, sade fru Beata.
— Ändtligen hittade man på konsten att stiga upp i
luftbalonger.
— Som alltid gå sönder! predikade grefvinnan Malin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
