Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 76. Spökhistorier i väfkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jo, den lyder: ”Förlita dig icke på ditt eget snille”.
— Ja, det tror jag.
— Om man har stora talanger, så kunna de förädlas och
förökas endast genom flit.
— Ja visst.
— Och har man blott medelmåttiga själsförmögenheter, så
skall fliten ersätta, hvad som i dem fattas.
— Det är rätt.
— Ingenting är omöjligt för en väl ordnad arbetsamhet.
— Kanske är detta väl mycket sagdt.
— Visst inte. Det är lika sant, som att ingenting kan
vinnas utan flit.
— Den sentensen tror jag fullkomligt på.
— Det är alldeles säkert, att föräldrar, som vänja sina
barn vid sanning, flit och måttlighet, befordra deras mål för lifvet
långt mera, än om föräldrarne skulle skänka barnen stor rikedom.
— Usch! Hvad var det som knäppte till! utropade
mamsell Eva.
Det lät, som om det knäppte till i väggen.
— Hade nu inte magistern varit här, skulle jag inte ha
tordats stanna kvar härinne.
— Är mamsell Eva spökrädd och vidskeplig?
— Jag vet inte. Men det sägs, att det ibland spökar här
i väfkammaren.
— Barnsagor!
— Det sägs, att en osalig väfverska skall gå igen här.
— Inte tror väl mamsell Eva på sådant skrock?
— Det är intet skrock, herr magister. Jag har hört
berättelsen. Det lär ha funnits här i prästgården en mycket vacker
väfverska i forna tider. Pastorsadjunkten lär ha blifvit förtjust
i henne och de båda förde ett osedligt lif, hvarefter väfverskan
födde ett barn, hvilket hon strypte, emedan adjunkten inte ville
tillstå faderskapet.
Setterlund såg i lön upp på mamsell Eva. Han kände något
samvetsagg i följd af sitt förhållande till den lilla Ulla.
Skulle möjligen mamsell Eva fått en aning om det.
Nej, det var väl inte möjligt!
Han måste slå bort hela saken och sade:
— Den där är ju vidskepelse.
— Men jag är inte vidskeplig, herr magister.
— Är det så säkert det?
— Ja, alldeles säkert.
— Jag skall tala om för mamsell Eva, att få personer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
