Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 74. Skvaller - Kap. 75. Blommans fina, sköra stängel sönderbryts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
829
— Med passion! inföll Bernhard.
— Nej, så beskaffad är jag Gud ske lof icke, att min
kärlek skulle kunna urarta till passion.
— Säg inte det så säkert, interfolierade Bernhard.
— Jo, ren och helig som hvarje mans, hvarje kvinnas
kärlek bör vara, skall min blifva.
— Det är mycket sagdt, sade Bernhard.
— Ej för mycket likväl, invände Setterlund.
— Jag för min del lofvar ej mera än jag kan hålla, fortfor
Bernhard.
— Ej heller jag.
— Hvarje människa är svag, sade Bernhard allvarligt.
— Det är mycket rätt sagdt min son, inföll nu prosten.
Hvarje människa är svag; men det är hvarje människas plikt att
strida mot begär och frestelser. Och om människan blott rätt
vill, så kan hon oftast vara stark.
Prostinnan, som väl märkte, att herrarnes samtal icke var
behagligt för Eva att höra, afbröt detsamma genom att stiga upp
från bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
