Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. 71. En afrättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla de trettiosju indianerna lades i en och samma graf,
hvilken höll trettio fot i längd och tolf fot i bredd; de
ordnades där i tvänne rader med fötterna i midten och hufvudena
utåt. Hvar och en höljdes i sin hvita duk och grafven
igenfylldes öfver dem.
*
När afrättningen skett och folkmassan, som åsett densamma,
skingrades, sade en välklädd kvinna till en man, hvilken hon gick
arm i arm med:
— Ja, dessa stackars indianer, de hängas och de hafva ju
också gjort gräsliga blodsdåd; men till lika stora straff borde
sannerligen de ohyggliga hvita slafhandlarne dömas.
— Ja, du har rätt, min Adèle, svarade mannen vid hennes
sida.
Dessa två personer voro Adèle Lejonman, född Haraldson,
och hennes man, baron Axel Lejonman.
Som bekant hade Axel Lejonman kommit under fund med,
att hans nu för länge sedan aflidne mor genom en läsarekolportör
såsom mellanhand hade befordrat Adèle Haraldson, hans fästmö,
till Sydamerika, där hon blifvit såld, och han hade rest efter dit
för att taga reda på och rädda henne.
Tack vare det svensk-norska konsulatets hjälp hade detta
efter mycken möda lyckats honom.
Han hade haft ett års ledighet från sin tjänst uti den
svensk-norska legationen i London; men hans resa till Sydamerika
hade dragit betydligt längre tid, hvarför han tillskref legationen
i London och anhöll om sitt afsked samt stannade i Sydamerika,
där han inom kort skapade sig en god ställning och gifte sig
med Adèle.
Hon hade rätt, då hon sade, att de hvita slafhandlarne voro
lika väl värda dödsstraff som mördare och rånare.
Axel Lejonman hade återfunnit Adèle lika ofördärfvad, som
hon varit före afresan från Sverige; men hon var, då han fann
henne, alldeles utmärglad, och man syntes hafva lagt an på
att svälta ihjäl henne, därför att hon ej ville offra sig åt
lasten.
Det är ohyggliga handlingar dessa hvita slafhandlare göra
sig skyldiga till.
En flicka till exempel kunde omtala, att hon under
förespegling om en god plats hade lockats till ett otuktsnäste, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0806.html
