- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
803

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 70. Herrskapet Hallonskog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då han åter kom till medvetande, låg han i en mjuk bädd
i ett vackert rum. Gardinerna voro nedfällda, så att han i
början hade svårt att urskilja föremålen, men han kände en mjuk
hand omfatta sin.

— Eva! hviskade han och tillslöt åter ögonen.

Han hade legat flera veckor i brinnande feber, men nu var
han på bättringsvägen. —

Sedan han tillfrisknat, anträddes hemfärden öfver hafvet,
utöfver hvilket han hade stirrat så länge därnere från kajen.

*



— Då Eva mottog den sista förtviflade biljetten från mig,
hade hennes far legat öfver en månad i grafven.

Hon stod nu ensam i världen och var nu sin egen herre.

Hon telegraferade och skref till mig genast; men hon fick
intet svar, ty hennes bud nådde mig ej.

Då beslöt hon, att själf fara ut till Sydamerika för att
begifva sig till Jerker och med hans hjälp söka upp mig.

Hon fick se mig vid kajen. Hon kände igen mig — och
det öfriga förstår du nog min vän.

— Ja, sade Anders doft.

— Naturligtvis tog jag slaggstycket med mig. — Där i
fönstret ligger det. Och det har många gånger gjort nytta för sig,
ty så snart jag genom små motigheter eller förargelser blir dyster
till humöret, så gör jag så här — — — —

Han reste sig upp och ropade:

— Eva!

Frun, som under tiden hade sysslat därute i köket, kom nu
in, frågande:

— Hvad vill du gubbe?

Istället för att svara slog han sin arm om hennes midja,
gick fram till slaggstycket och tog det under andra armen, hvarpå
han kysste sin lilla gumma och sade vänd till Anders:

— Och ser du bror, då blir humöret bra igen.

— Jag dricker er skål! sade Anders och tömde sin toddy.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0803.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free