Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 60. Ett äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
635
mäkta rik farmare. Men så kom onkel att rida öfver en spång,
som var slagen öfver en strid ström. Spången brast och onkel
och häst föllo i vattnet. Onkel hängde med ena foten fast i
stigbygeln och kom på undersidan af hästen som fördes bort af
strömmen, samt skulle alldeles säkert hafva drunknat, så framt
ej Ludvig Lohufvud varit i närheten och fått se hans nödställda
belägenhet. Utan att besinna sig kastade han sig, med fara att
själf gå under, i vattnet och skar af remmen, som höll
stigbygeln, så att onkel kom loss från hästen. Men onkel var så
medtagen, att han ej kunde reda sig ändå och hade alldeles
säkert, trots denna hjälp, ändock drunknat, så framt icke
Ludvig fått upp honom på stranden och där rullat honom, så att
han kom till lif. — Från den stunden tog onkel Ludvig
till sig.
— Det var en rask och behjärtad handling, som fordrade
belöning, sade Mariana.
— Ja, men ni kan inte tro, hvad onkel skämmer bort
Ludvig. — A’ propos! Ni bor i Paris!
— Ja.
— Då känner ni kanske monsieur Orsini, den unge italienaren?
— Nej.
— Han, som skrifver recensioner i de stora paristidningarne.
— Nej, jag känner honom inte, försäkrade Mariana.
— Inte! Han kommer ofta hit.
— Ah!
— Jag skall säga, han korrigerar mina uppsatser.
— Edra?
— Ja, jag är skriftställarinna.
— Ah!
— Vet ni inte det?
— Nej, svarade Mariana, som mycket undrade, hur hon
egentligen skulle hafva kunnat veta detta, då det ju var blott
för en kort stund sedan hon, lärt känna innevånarne i slottet
Lonleau.
— Ja, kära ni, man skall något göra och jag har slagit
mig på skriftställeri och skrifver i tidningar och journaler under
signatur »L’avant».
På detta sätt talade de båda flickorna med hvarandra.
Någon musik blef det ej fråga om denna dag.
Efter en stund begaf sig Mariana tillbaka hem till Paris.
Hon log rätt godt åt sitt äfventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
