- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
617

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 58. Olyckshändelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

617

Mariana, som äfven var inne i rummet, såg, att fursten var
blek och hon tog full af medlidande hans fina hvita hand uti sin.

— Hvilken olycka, Boris, sade hon mildt.

— Ja, ja lilla syster, svarade fursten.

— Människan ser ej en minut i framtiden för sig.

— Nej.

— Hvem kunde tänka, att det skulle ske.

— Ingen.

— Hur gick det till?

— Jag halkade i trappan.

— Usch då!

— Och som jag inte kunde få tag uti ledstången, så föll jag
och rullade utför samt fick i fallet foten mellan gallerverket.

— Så förskräckligt!

— Oj, oj, oj, stönade den gamla ryskan och vaggade med
hela öfverkroppen fram och åter. Oj, oj, oj, min stackars lille far!

— Gör det mycket ondt i foten? frågade Mariana.

— Ånej — inte nu, sedan jag väl blifvit förbunden, svarade
fursten.

— Jag hoppas, att du måtte bli bra snart, Boris, fortsatte
Mariana med mycken mildhet i stämman.

— Det hoppet vågar jag inte dela, suckade fursten.

— Se ej framtiden i allt för svart, varnade Mariana.

— Det gör jag nog inte, lilla syster, svarade Boris. Men doktorn
har sagt mig, att jag blir alldeles nödsakad att ligga stilla i
fem veckor.

— Så förfärligt!

— Vår heliga fru af Kasan hjälpe oss, sade den gamla ryskan.

— Jag har intet annat att göra än att lugnt finna mig i mitt
öde, sade fursten.

— Man får tacka Gud, att det ej blef värre, suckade Mariana.

— Ja, lilla syster, svarade fursten och klappade henne på
handen.

— Oj, oj, oj, han kanske blir liggande flera månader, pustade
ryskan.

— I värsta fall får jag det, sade fursten.

— Hvilken olycka, hvilken olycka, lille far, fortfor Anastasia
att jämra sig.

— Vi skola inte tala vidare därom nu utan finna oss i
omständigheternas kraf, sade fursten.

Den gamla amman hade nu teet färdigt och hällde af den
doftande drycken något uti furstens silfverbägare samt bar fram den
till honom sägande:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0617.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free