Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. 57. Ressällskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
613
som ock fina trådar till sina snaror. Men ingen af dessa trådar
kan dock göras så stark, att icke vår Herres hand kan rycka
sönder den däraf knutna snaran; ingen tråd kan heller någonsin
blifva så fint spunnen, att ej den högstes blickar upptäcka den.
*
Mariana afreste från Rivieran tillsammans med furst Boris
Bolsky och det sällskap, i hvilket han infört henne.
Resan blef Mariana mycket angenäm, ty såväl Boris som alla
de öfriga af det lilla sällskapet tycktes verkligen såväl hvar och
en för sig som alla gemensamt hafva enat sig om att på allt sätt
sörja för den unga flickans bekvämlighet och trefnad på ett lika
omsorgsfullt och behagligt sätt, som bien i en kupa sörja för sin
korade drottning.
Detta hindrade likväl icke, att ressällskapet i alla fall föreföll
Mariana icke så litet underligt.
De olika personerna i den lilla gruppen skrefvo oupphörligen
en massa bref, hvilka de affattade på alla möjliga språk, ja,
Mariana lade märke till, att de icke sällan vid sin brefskrifning
begagnade sig utaf ett skifferspråk. Brefven lade de på posten än
här och än där vid stationerna under resan,
Ibland samtalade de mycket ifrigt med hvarandra dels på
ryska och dels på polska språken, hvilka Mariana icke förstod,
hvarför hon då fick sitta som en åhörare och verka liksom femte
hjulet under vagnen, som man liknelsevis plägar säga.
Hon lade äfven märke till, att ibland, när hon såg på dem
under de ofvannämnda samtalen, de tycktes blifva betagna af en
viss oro och fixerade henne liksom frågande tillbaka. Vid dylika
tillfällen, det lade hon äfven märke till, sade Boris alltid till dem
några ord på ryska språket, hvilket tycktes verka lugnande
på dem.
— Hvad var det månne för människor? sporde hon sig själf.
Då hon en gång frågade Boris därom, svarade han:
— De äro vetenskapsmän — naturforskare.
— Men de äro så underliga.
— Det beror därpå, att de äro martyrer för sin tro, försäkrade
Boris.
— Det var märkvärdigt. Vetenskapsmän pläga ej vara
martyrer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0613.html
