Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 52. Furstinnan Eveline Bolsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
558
hemlighetsfulla kvinnan samt gjorde försök att återkalla henne till
lifvet.
Hvem kunde det vara? — En inbrottstjuf var det med
säkerhet icke. Men hvad i Herrans namn kunde hon hafva velat
på Stora Högåker och hvarför hade hon kommit dit på detta
mystiska sätt?
Frågor kunde göras men inga svar gifvas.
Lntad mot en piedestal hade grefvinnan Louise Lohufvud
stannat i ena hörnet af biblioteksrummet, det som vätte åt salongen
till och föröfrigt det enda hörn i den stora salen, hvilket icke
var uppfyldt med kartor och böcker.
Hon såg utan återvändo på den liflösa kvinnan, hvilken man
fortfarande försökte att återkalla till lifvet, trots det att alla
medel, som därvid användes, visade sig vara utan verkan.
Det föreföll, som om grefvinnan Louise försökte att ur det
förflutna i sitt minne återkalla ett ansikte, med hvilket den lif
lösas bleka och aftärda drag kunde ha en likhet.
— Vi kunna intet uträtta, sade grefvinnan Elsa.
— Är hon död? sporde gamla grefvinnan darrande på målet.
— Ja, jag tror det åtminstone.
— Jansson skall genast få åka in till Karlstad och hämta
doktorn.
— Det är nödvändigt; fastän det är synd om gubben, att
han måste sätta sig upp på kuskbocken i detta blåkullaväder.
— Det är väl bäst att hämta länsmannen också?
— Ja.
Darrande och upprörd gick gamla grefvinnan fram till bordet.
När hon ännu en gång sett på den döda, fixerade hon
allvarsamt grefvinnan Elsa och alla tjänarne samt sade:
— Länsmannen behöfver inte hämtas för denna saks skull.
Jag har länge väntat den döda — men jag hade aldrig trott, att
hon skulle komma hit till Stora Högåker på detta sätt. — Låt
hämta doktorn. Han måste i alla fall komma hit, änskönt hon
är död.
När gamla grefvinnan med en röst, som hade i sig något
så ohyggligt dystert, att man kunde bli skrämd däraf, hade yttrat
dessa ord till alla de församlades stora förvåning, fattade hon
Tilda under armen och lät sig af henne föras in i det gröna
förmaket.
Hon darrade häftigt i följd af sinnnesrörelsen.
— Också detta, Tilda, också detta! stönade grefvinnan
Louise.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
