Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 36. En örfil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
419
betraktade porträttet en stund med en besynnerlig och för
orginalet föga smickrande uppmärksamhet.
I detsamma inträdde i salongen de tre fröknarna Lohufvud.
»Tant Brita» var klädd i en snöhvit, präktigt broderad
morgonrock.
Fröken Lydia, som var van att se henne i sin husliga icke
vidare anslående dräkt, blef icke litet förvånad af att finna, att
hon styrt ut sig på detta eleganta sätt, antingen detta nu skett
för att hedra systrarna eller i den tyvärr fåfänga förhoppningen
att få fira ett förlofningskalas eller dylikt.
Harald Lejonman kastade ifrån sig porträttet af kaptenen
på soffan och gick vördnadsfullt emot fröknarna Lohufvud för att
hälsa på dem.
Han förde med största artighet deras händer till sina läppar,
såsom det vid den tiden var vanligt, då man hälsade på äldre
fruntimmer; men, fröken Lydia märkte icke för thy i hela hans
väsen en helt annan hållning än den, hon hos honom iakttagit
under den föregående dagen.
Han hade, sedan häradshöfding Waldenberg invigt honom i
sina planer, mycket mera lugn och mod än förut och, hvad som
var det besynnerligaste af allt, det spårades i hans uppsyn mera
förstånd och slughet än tillförene.
»Tant Brita» ledde honom till soffan i akt och mening att
där hålla för honom ett moderligt förmaningstal; men just som
gumman — hon hade för tillfället olyckligtvis sina glasögon gömda
i kjortelsäcken — skulle sätta sig, sköt den skälmen Waldenberg
kaptenens ännu våta porträtt under henne.
Så snart hon satt sig, utropade han högt:
— Men min Gud, hvad tänker ni på, nådig fröken!
— Hvad är det! Hvad är det? utbrast »tant Brita»
förskräckt.
— Ni sätter er ju på kapten Hvirfvelboms porträtt!
— Store Gud!
— Det värsta af allt är, att det ännu inte är torrt!
Gumman sprang bestört upp.
Waldenberg ryckte loss papperet från hennes klädning och
det befanns då, att kaptenens porträtt sålunda på en gång blifvit
transporteradt på »tant Britas» kjortel.
Nu var det omöjligt för någon att längre hålla sig från skratt.
Endast kapten Hvirfvelbom bibehöll en envis, olycksbådande
tystnad.
»Tant Brita» besinnade sig ett par minuter, men begaf sig
därefter ut med hjärtat fullt af smärta och förbittring dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
