- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
393

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 33. Artisten Penselström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

393

uti. Jag är inte i stånd att uppfylla mina förbindelser; hela
leveransen går om intet.

— Det finner jag vara helt naturligt, svarade van Elburg
lugnt. Ni har uppköpt alla mina sillar och jag alla edra tunnor.
Jag skulle kunna sälja dem åt er mycket dyrt; men jag är endast
mån om, att ej gifva min dotter mer i hemgift än de fyra tusen
dukater, som jag från början bestämdt åt henne och jag afstår
därför tunnorna åt er för den summa, som ni så listigt förstod
att locka af mig. Man har mycket förstånd i Amsterdam, men
man har mer snille i Broeck.

— Sak samma — svarade Woerden — det var ändå jag,
som gaf er idén till detta. —

Här slutade häradshödingen sin berättelse. Alla skrattade
hjärtligt däråt och förklarade, att den där anekdoten var mycket
roligare än alla dem, som prosten talat om vid middagsbordet.

*



»Tant Brita» kom nu och tillsade fröken Lydia, att hon
denna dag icke alls skulle bry sig om serveringen vid kaffebordet,
emedan gumman Brita själf tänkte fullgöra denna värdinneplikt.
Hon lämnade ungdomsgruppen därpå åtföljd af sin trogna drabant,
kapten Hvirfvelbom.

Sedan man skrattat slut åt häradshöfdingens galna berättelse,
skingrade man sig och promenerade i trädgården.

När fröken Lydia nu kastade en blick på det promenerande
sällskapet, fann hon de olika personerna af sina tycken och
sympatier sammandragna till par om två och två.

Häradshöfding Waldenberg hade bjudit sin arm åt fröken
Josefina Skimmerhjälm, löjtnant Hammelhufvud åt mamsell
Klippinger, pastor Frisell åt fröken Alice Almkrona. — Prosten ledde
grefvinnan Stålsko och den välvise rådmannen och handskmakaren
vallade några steg efter-gummorna Rebecka och Lovisa
Lohufvud, hvilka höllo hvarandra under armen. — Till slut kont
artisten Penselström fram till fröken Lydia och bjöd denne med
mycken artighet sin arm.

Om fröken Lydia skulle vara uppriktig mot sig själf, så
måste hon erkänna, att det var henne en bitter känsla, då hon
fann sig så glömd af häradshöfding Waldenberg, den styggen. Han
skämtade och skrattade med fröken Skimmerhjälm, som visst icke
fann det vara ledsamt att följa en så vacker och älskvärd herre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free