Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 32. Hästar i sken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
380
— Vår gode prost ger helt visst sin pastor permission på
ett par hela dagar.
Prosten gaf leende sitt bifall, och pastor Frisell tillsades att
skynda sig till Venersholm efter det öfriga sällskapet, som skulle
vänta med middagen, till dess att han hunne komma efter.
I detsamma rullade landån bort med damerna.
I förbigående ropade grefvinnan Stålsko till rådman
Klippinger:
— Välkommen efter, till middagen!
— Tackar, jag är färdig, svarade rådmannen.
Fröken Lydia gaf akt på, att rådman Klippinger och hans
dotter icke väntade på pastor Frisell, utan att deras schäs kördes
ett kort stycke efter landån.
Hvad den stackars mamsell Klippinger såg ängslig ut.
Det gjorde fröken Lydia verkligen riktigt ondt om henne,
och fröken Lydia, som förut tyckt så mycket om pastor Frisell,
kände sig nu vara icke så litet förbittrad på honom.
Hon hade velat säga honom något. Men vid närmare besinning
fann hon det vara bäst att tiga. Man skall aldrig lägga sig
i andras affärer, lägger man sig i dem, kommer man vanligen
själf i svåra klamerier.
Pastorn, den token, hade råkat att sveda sina fjärilsvingar
en smula vid elden ur fröken Almkronas ögon. —
Häradshöfding Waldenberg, den raljören, kunde, då han
funnit, att ingen allvarlig skada skett, icke af hålla sig från att
skratta åt hela äfventyret. Och denna skrattlust verkade äfven
smittande på fröken Lydia, så att hon och häradshöfdingen, då
de ett par gånger kommo att se på hvarandra, råkade i ett
ofrivilligt, men icke mindre hjärtligt skratt.
Löjtnant Hammelhufvud, hvilken förut varit så trög och
nästan likgiltig, såg sig nu om litet emellan efter schäsen, i hvilken
rådman Klippinger och hans dotter åkte.
Slutligen red han närmast intill den schäsen.
Han slog sig i samspråk med rådmannen samt tycktes vara
vid särdeles uppspelt humör.
Där fröken Lydia satt baklänges i landån, hade hon godt
tillfälle att gifva akt på allt detta.
Grefvinnan och hennes gäster voro redan nära Venersholms
gård, då pastor Frisell kom efter dem åkande i en så kallad
»rapphöna» ett plågoredskap till åkdon, som vid tiden för denna
berättelse allmänt begagnades vid skjuts på landsbygden, men
detta gjorde nog ej pastorn särdeles mycket denna gång, ty han
lyftes framåt på kärlekens vingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
