Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 25. Brefvet från Axel Lejonman och följden däraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
325
— Stackars, stackars Axel! suckade Adèle och torkade sig
i ögonen.
— Skulle du vilja resa till honom?
— Om jag skulle vilja?
Adèle sprang upp, när hon sade detta.
— Om jag skulle vilja! Ack, ja, ja!
— Skulle du vilja göra färden öfver hafvet?
— Ja!
— Ensam?
— Om det behöfdes. Men alltid blefve det ju något
sällskap, som man kunde skaffa sig under vägen.
— Du är en modig flicka.
— Men det kostar nog mycket.
— För Axels skull vore jag villig att vidkännas denna
kostnad.
Adèle föll sin faster om halsen och kysste henne. Friherrinnan
kysste henne tillbaka med verkliga judaskyssar.
Det blef en lång afhandling och redan två dagar därefter
reste friherrinnan och Adèle till Stockholm, då de satte in annons
om ressällskap till London. Kolportören hade gifvit friherrinnan
texten till den annonsen, och då han nu såg den, besvarade han
densamma och försedde svaret med den underskrift, som var
öfverenskommen mellan henne och kolportören.
Friherrinnan fick flera svar på sin annons, men fäste sig
naturligtvis ej vid något annat än det, som hon kände igen vara
från hennes kommissionär. Hon skref enligt den adress, som svaret
uppgifvit, och upp till henne kom kolportören i fullt prästelig
skrud, som han ej hade rätt att bära, då han ej var statskyrklig
präst, och med honom följde en herre och dennes fru, hvilka just
då öfver Hamburg skulle fara till London, som de sade.
Saken var snart uppgjord.
Pass blef utfärdadt åt Adèle och biljett köpt åt henne, och
kolportören mottog 15,000 riksdaler, hvarjämte Adèle förseddes
med en mindre handkassa — hvilken — — — dock därom
vidare sedan.
Andra dagens morgon reste Adèle och hennes sällskap från
södra stationen i Stockholm. Friherrinnan och kolportören stodo
på plattformen. Friherrinnan låtsades gråta och ropade åt Adèle,
så länge hon af henne kunde höras:
— Adjö, min älskling! Hälsa Axel! Skrif, då du kommer
ombord och uppgif båtens namn. Adjö!
Så var då Adèle borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
