Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 22. Resesjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reste, utan kom hem först en half dag efteråt. Han hade
nämligen varit i Karlstad för att till Stora Högåker bjuda och i
landån, som han körde, hämta ut friherrinnan Lejonman, baron Axel
Lejonman och hans fästmö, Adèle Haraldson.
De kommo sannerligen i en sorglig tid ut till Högåker.
Grefvinnan lät anmäla, att hon var sjuk, men att hon likväl
ville hälsa på sina gäster, då hon bjudit dem ut till sig.
Det blef långa förhandlingar.
— Ja, sade friherrinnan Lejonman, jag vet sannerligen inte,
hvad det är för en ande, som flugit i vår tids högadliga ungdom,
hvilken icke vid valet af gemåler håller sig till sina likar, utan
sänker sig till ofrälse jäntor.
— Ja, till och med till pigor! utropade grefvinnan
Lohufvud.
— Tiden är ond, sade friherrinnan.
— Du har då ej något att klaga öfver. Din herr son har
ju hållit sig till din egen brors dotter.
— Hon är ofrälse i alla fall.
— Jag tänker, att min mor själf var ofrälse, innan hon
gifte sig med min far, inföll baron Axel Lejonman och tryckte
därvid Adèle intill sig.
— Jaså, min gunstig herr son, utropade friherrinnan. Du
vågar klandra din salige faders smak att välja mig till sin
gemål.
— Nej, Gud bevare mig därifrån, svarade baron Axel. Jag
gör blott mina konklusioner och drar ut konsekvenserna. Du,
min mor, hette som flicka Haraldson och fick i giftet namnet
Lejonman. Adèle heter nu Haraldson, men skall inom kort komma
att heta Lejonman. Hvad är skillnaden?
— Jag undanber mig för framtiden dylika impartinenta
liknelser och frågor, svarade friherrinnan mycket snäft.
Efter blott ett par timmars vistelse på Stora Högåker reste
främmandet från Karlstad åter hem. Men denna gång var det ej
Jerker, som körde för dem.
Han hade blifvit underrättad om, hvad som händt och blifvit
alldeles förtviflad däröfver. Han kunde ej förstå Elsas beteende:
Han antog, att grefven tvingat henne till ett löfte; men man sade
honom, att hon följt med grefven af fri vilja.
Jerker blef utom sig. Han begaf sig från Stora Högåker
samt gick till Storgården, där Elsas föräldrar bodde, och omtalade
hvad som händt.
Elsas far blef till ytterlighet bestört däraf, men hennes mor
slog ihop sina händer och utropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
