Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 20. Ett frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
267
förlofningskalas, Jerker hade ett halft löfte om att få bli landshöfdingens
kusk — men säkert var det dock ej, ty en af landshöfdingen
kuskar på ett af hans gods hade företräde, om han ville
flytta till Karlstad.
Friherrinnan hade dragit sig tillbaka till ett inre kabinett.
Blek af ilska satt hon där.
— Nu är hon förlofvad med min son, dottern till min
broder, hvars skymf jag aldrig skall kunna glömma, mumlade hon.
Men hon är ej gift med honom ännu — och hon skall aldrig bli
det — aldrig! — Bort skall hon — bort, dit Axel ej skall kunna
följa henne, och förbannelsen skall trycka henne till jorden.
Fädrens missgärningar straffas inpå barnen och mitt hat, till fadern
skall aldrig öfvergifva dottern. Smilande och skrattande skall jag
föra henne till afgrunden — förrän jag ser henne där, skall mitt
hat ej varda släckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
