Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 20. Ett frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
244
hade fått underrättelse om sin fars död, och hennes ymniga tårar
voro ju så naturliga.
Men Adèle grät ej af sorg; hon grät af förargelse.
Hon förstod mycket väl, att alltsammans ägde sin grund
och rot i en ny intrig af hennes kusin, och hon förargades däråt
samt var alldeles besluten att säga nej, då hennes faster erbjöd
henne förmåner, hvilka hon alldeles säkert åter skulle beröfva
henne, då hon eo gång finge veta, hvilken Adèle verkligen var.
Det var en verklig tur, att Axel följt sin mor in till Adèle.
I annat fall hade Adèle alldeles säkert yppat hela intrigen för
sin faster.
Men nu -— nu grät hon blott, och genom tårarna såg hon
på sin kusin, som hon älskade så högt, att hon verkligen lät
förleda sig att vara tyst.
Det var mot Adèles grundsatser att antaga det af friherrinnan
gjorda erbjudandet — men det var också mot Adèles
grundsatser att bedröfva den hon hade kär.
Kärleken segrade öfver alla hennes betänkligheter.
Hvad den kärleken dock är underlig.
Axel älskade Adèle, att han kunde intrigera mot sin mor,
och Adèle älskade Axel, att hon kunde gå ifrån sina grundsatser
och taga intrigen för god.
Man kan då fråga: Är en mans kärlek till en kvinna starkare
än en kvinnas kärlek till en man?
Nej?
Det finnes naturligtvis undantag, men i regeln är mannens
kärlek icke så djup, så ren och så varaktig som kvinnans.
Men därför bör man hvarken tadla mannen eller loforda
kvinnan i öfverdrifvet höga toner.
Lägg endast skulden på den gamla syndabocken naturen och
därnäst på förhållandena.
I gamla dagar var mannen herre och kvinnan endast hans
undergifna slaf. — Emellanåt kämpade han för att komma i
besittning af henne och beskyddade henne mera för sin egen skull
än för hennes, emedan hon var en af hans ägodelar.
Och är i grund och botten icke förhållandet ungefär
detsamma än i dag?
Se bara på denne unge Axel Lejonman, hvilken ifver och
hvilken otålighet han lägger i dagen, just därför att han är förälskad
i Adèle Haraldson, som låter kalla sig Duval för att dupera
sin faster.
I hela världen finnes för honom ingenting så eftersträfvansvärdt
som just denna unga kvinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
