- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
242

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 20. Ett frieri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

242

— Ja — kanske — —.

— Ni ger hälften, jag den andra hälften.

— Hvarför inte.

— Det är pittoreskt.

— Alldeles som i teaterpjeserna.

— »Min käre Axel», sade Örnnäbb, vändande sig till honom,
»du sätter dig väl icke emot, att din fru mor tar något litet af
sin rikedom och gifver åt den stackars föräldralösa flickan?»

— Min mor gör med sin förmögenhet, hvad hon behagar,
svarade Lejonman, gifvande sin röst ett ädelt tonfall, som mycket
imponerade isynnerhet på friherrinnan. Han fortsatte efter
en kort paus: »Och jag skall alltid med glädje minnas, att hon
begagnat en del af sina penningar till ett så godt och
behjärtansvärdt ändamål.»

Friherrinnan steg upp och föll sin son om halsen, tryckte
honom till sitt hjärta och tackade honom för hans ädla tänkesätt.

*



Allt lyckades efter baron Axel Lejonmans önskan, och nu
var han säker om, att han icke skulle gå miste om sin unga
kusin.

Men hans mor visade Adèle mera uppmärksamhet, än han l
verkligheten önskade.

Friherrinnan gick in till Adèle för att underrätta henne om
hennes fingerade faders frånfälle med en skonsamhet, som man
gärna gör sig vinning om vid dylika tillfällen, och friherrinnan
smickrade sig med, att hon skulle kunna stilla den stackars flickans
smärta genom underrättelsen om, hvad hon ville göra för
henne.

Axel Lejonman hade icke räknat på fullt så mycken artighet
mot Adèle från sin mors sida. Han hade för den skull icke
skyndat i förväg till sin kusin för att med henne öfverlägga om
sakernas ordnande, sedan situationen nu kommit in i en sådan
säregen ställning, och han hade nu stora skäl att frukta för de
mest obehagliga missförhållanden.

Han beslöt sig för den skull för att vara sin mor följaktig
in till Adèle, för att komma i tillfälle att medels tecken gifva
henne tillkänna, hvad han icke hunnit säga henne — hon var
fortfarande alldeles okunnig om den list Axel begagnat sig af, och
hade hon blifvit underkunnig om densamma i förtid, finnes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free