Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 18. En intrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
222
Fordom i Thules land en kung
Gömde med trofast håg och sinne
En guldpokal som heligt minne
Af sin tärna jordad som ung.
Sin kärlek han aldrig kan glömma;
Lifvet är tomt och sorgen tung.
Och hvar gång pokalen han vill tömma
Ymnigt ses tårars flod strömma.
— Hvilken smak i föredraget! läspade friherrinnan och vände
om bladet.
Adèle fortsatte sjunga.
När så hans lefnads afton skymmer
Lämnar han riket åt sin son;
Kronan med fröjder och bekymmer —
Blott pokalen han skiljs ej ifrån.
Till fest små kämpar han kallar
Vid fanfar och pukors dån.
Öfver böljan från slottets vallar
Bägarklang, fröjdssång skallar.
— Hvilken noggrannhet i textuttalet, komplimenterade baron
Örnnäbb.
Adèle fortfor:
Och när vid solens sista lågor
Han sista skålen druckit ut,
Med bister håg i hafvets vågor
Slungar han pokalen till slut.
Slocknande ögat skatten följer —
Vattnet blir stilla som förut!
Men en tårflod bleka kinden sköljer,
Brusten blick dödens natt höljer.
Ah!
— Hur själfullt! utropade Axel Lejonman.
Efter ett vackert mellanspel fortsatte Adèle:
Den korta kärleksvåren
För evigt flytt sin kos,
Under värmande tårar
Förbleknar kindens ros.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
