Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 18. En intrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
220
En höjning eller sänkning af rösten, en blick, en åtbörd
skulle ju kunna upplysa friherrinnan Lejonman om verkliga
förhållandet, hvilket man ännu borde dölja, alldenstund man ännu
icke trodde sig nog säker på henne för att våga upptäcka det
bedrägeri, som de båda unga tilläto sig — i kärlekens
intresse.
Och när de älskande icke voro besvärade af friherrinnans
närvaro, råkade de vanligtvis på den enträgne tulldirektören, baron
Örnnäbb, som kanske hade mer än någon annan intresse af att se
väl och utgrunda.
Ofta fingo icke Axel Lejonman och Adèle på hela dagen ett
tillfälle att säga hvarandra ett par älskvärda ord, utan de måste
nöja sig med att i hemlighet trycka hvarandras händer. Och
någon gång vid bordet var en fot, som sakta stöddes på en annan,
två knän, som sökte och funno hvarandra, de enda medel de
älskande hade att säga hvarandra allt och svara hvarandra på
allt. Man måste medgifva, att detta språk var mycket
svårförståeligt. — Men man förstår ju hvarandra så väl, då man älskar
hvarandra. Kärlekens språk kan antaga de mest olikartade former.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
