Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. Mor Kitta kallar trollen på Reseberget till dans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
115
Elsa fattade åter mod, ty hon tordes ej motsätta sig mor
Kitta, och så kom hon att tänka på, att hon kanske störtade i
fördärfvet icke blott sig själf utan äfven Jerker, om hon vände
om. Och det var ju för Jerkers skull, som hon vågat sig ut på
denna farliga vandring. Skulle hon nu göra den andra villan värre
än den första? Nej, hon skulle visa, att hon var modig.
Hon fortsatte således framåt, följande efter mor Kitta.
Den sjungande mansstämman hade varit tyst några ögonblick;
men nu, då de tre personerna började röra sig framåt, hördes åter
de djupa tonerna, och följande ord trängde fram till bergvandrarne:
I, nattliga andar, bestormen hans själ!
Nu förstod Elsa, att det var Jerker, som trollen ville åt, och
alldeles säkert var det trollkungen, som sjöng, befallande till sin
här. Elsa lyckönskade sig, att hon icke hade vändt om.
Af eder hand hans graf re’n bäddas.
Bäddas! skallade eko.
— Helige Gud, tänkte Elsa, skydda min Jerker och gif mig
mod att följa med till målet för denna förfärliga färd!
Församlens I andar, bestormen hans själ!
Af eder hand hans graf re’n bäddas!
Elsa såg sig om. Hon fruktade, att berget skulle öppna sig
och uppsluka Jerker. Mor Kitta hade allt haft rätt hon, då hon
sagt, att det var troll med i spelet i fråga om lille Edmunds
försvinnande.
Jag segrar!
Segrar! svarade eko på den djupa rösten, som åter sjöng:
Jag segrar:
— Gud vare oss nådig! tänkte Elsa.
— Himlen hjälpe oss! bad Jerker tyst i sin själ.
Mor Kitta syntes vara alldeles oberörd af sången. Men så
visste ju hon också, hvarifrån den kom.
Triumf! Min hämnd lyckas väl!
— Lyckas väl! svarade eko på sången.
Triumf! Min hämnd lyckas väl!
Min hämnd, ja min hämnd lyckas väl!
Det föreföll Jerker och Elsa, som om rösten nu lät skarpare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
