Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 7. Edmund och Moina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
56
detta afskum af mänskligheten för att hjälpa och för att sprida
välsignelse och ljus.
— Är det det du, moder, som har lille Edmund att sköta?
frågade Moina Camarda.
— Hittills har det varit din syster och jag, som skött
honom, svarade den tillfrågade. Men hädanefter skall du också få
hjälpa till därmed.
— Ack ja, så gärna, så gärna!
— Men han skall äfven få andra läromästare, den lille herrn,
inföll Kira. Han skall lära att förtjäna sitt bröd.
— Redan! utropade Moina.
— Ja, han och hans late, hvite hund, där! förklarade Kira
samt sparkade till Kurre, hvilken jämrande sig kröp åt sidan, allt
jämt med sina kloka ögon fästade på Edmund, hvilken grät bittertr
då hon hörde, att hunden misshandlades.
Kira fortsatte i samma råa ton som förut:
— Jag har beslutat, att båda skola uppträda, så snart vi
hunnit till Mariestad, dit vi skola laga, att vi komma till
marknaden, då det alltid är samladt mycket folk med mycket pengar i
fickorna. Där skola Edmund och hunden uppträda och därför
måste de börja öfva sig redan i morgon.
— Hvad skola de då lära sig? frågade Monia.
— Jo, till att börja med, måste hunden lära sig dansa på
två ben, göra andra konster, afskjuta en pistol och låtsas som
han vore död. Djuret är vackert, och det skall nog locka folk,
om det blott är dåraktigt.
— Stackars djur! suckade Moina.
— Hvarför suckar du öfver hundkräket. Skulle kanske den
här hunden vara så mycket förnämare än andra hundar, som vi
ha, att han skulle slippa arbeta. Ånej! Vill han inte lära sig
göra konster med godo, så fins här piskor nog — — —
Moina, som icke ville höra mera, inföll:
— Och gossen?
— Gossen, eftersade Kira. Med honom är det en annan
sak. Han behöfver blott visa sig, sjunga och läsa upp ett par
tal utantill för att uppväcka medlidande hos publiken. Han skall
ledsagad af sin hund gå omkring bland folket. Han skall hafva
mössan i handen och hunden skall bära tamburinen i munnen och
jag skulle betydligt hafva missräknat mig, om han inte skall
komina att inbringa oss stora penningsummor. Kvinnorna skola säkert
bli hänryckta i honom i följd af hans vackra ansikte och långa
hår — det är bara skada, att han måste gå klädd i trasor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
