Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 4. Länsmannen och zigenar-höfdingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
31
— Stackars Kurre, sade han med undertryckta snyftningar,
hvarför få vi inte komma hem igen, Kurre! Kan du säga mig
det, Kurre? Men tyst du, Kurre. Jag skall vara tyst och snäll,
så slipper jag kanske den rysliga munkafveln.
Sedan han förtärt sin tarfliga måltid, ville han efter vanan
falla på knä och tacka Gud för mat, men som han var obekant
med terrängen, snafvade han och föll omkull. Emellertid reste
han sig snart upp och knäppte hop sina små händer samt läste
en vacker bön, som hans mor hade lärt honom.
Den vackra och trohjärtade värmlandsdialekten och det
särskilda välljud, den får i ett barns mun, borde hafva rört en sten,
men olyckligtvis hade gossen fallit i händerna på dessa usla
zigenare, hos hvilka vinningslystnaden och egoismen dödade alla
andra känslor.
Sedan han förrättat sin andakt, inrättade han så bekvämt
som möjligt åt sig för att lägga sig till hvila med den trogne
Kurre vid sin sida.
Om halsen bar han på en snodd, gjord af sin mors hår, en
liten medaljong, hvilken kunde öppnas på båda sidorna och som
på den ena sidan inneslöt en bild af hans far och på den andra
en bild af hans mor.
Med denna skatt i sin hand insomnade han slutligen.
Zigenerskan:
O, Spanien! I dina klostersalar,
Där nunnan beder på sin rosenkrans,
Hos dig, där hvarje fläkt om bragder talar,
Om månget draget svärd och bruten lans;
Där, uti dina blomsterströdda dalar
De ljufva älfvor svinga sig till dans,
Där ville jag ibland cypress och ceder
Vid sidan af en mo mitt tjäll slå neder.
En sommardag, ja en af dessa klara,
Då intet moln på himlen visar sig,
Man såg en vild, oordnad, modig skara
Zigenare uppå en öde stig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
