Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 4. Länsmannen och zigenar-höfdingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
28
edra egna fickor än på våra och tron icke, att vi äro utan
försvar här. Vår kyrkby är mycket rikt befolkad med kraftiga män
och kvinnor och här strax bredvid på en slätt är ett par
regementen just nu församlade till of ningen. I kunnen därför inse,
att vi med lätthet kunna bibringa er det begrepp om skillnaden
mellan mitt och ditt, som edra stammar olyckligtvis så ofta glömma.
Joi gjorde de allra ödmjukaste bugningar och besvor »nådig
länsman», att icke hänföra denna »hederliga» stam under samma
kategori som de öfriga zigenarne med sina dåliga vanor och
grundsatser, emedan hans band bestod af idel ärliga människor, hvilka
voro mönster för redbarhet och godt uppförande.
— Jag har icke ens en karbas bland mina saker, slutade
höfdingen sitt anförande, och däraf torde nådig länsman kunna
draga en slutsats om mina små lamms saktmod.
»Mina små lamm», sade han om sina följeslagare, hvilka
icke drogo i betänkande att stjäla barn. — Just snygga lamm.
Länsmannen log. Han visste af erfarenhet, hur många vitten
en zigenares försäkringar voro värda. Emellertid befallde han
att en gratisrepresentation skulle göras genast, för att, som ham
sade, han måtte få se djuren och utröna, om de voro välfödda och
ordentligt handterade. I annat fall skulle offentlig förevisning ej
få ske.
Höfdingen låtsades, som om han vore mycket smickrad öfver
äran att få gifva en gratis-representation för länsmannen, hvarför
hundarne med undantag af den morrande Kurre släpptes ur vagnen
©ch kostymerades.
Emellertid gick länsmannen rekognoscerande omkring i hela
lägret utan att någon vågade hindra honom därifrån. Han gick
in i tältet, iindersökte och profvade allting, frågade, hvarifrån de
fått de olika sakerna och upprepade oupphörligt, trots Jois
trohjärtade försäkringar:
— Min bäste höfding, omöjligt hafven I kunnat förskaffa er
alla dessa rikedomar på ärligt sätt.
Men han såg dock ganska väl, att alla dessa “rikedomar“
icke voro något annat än idel trasor.
Slutligen närmade han sig vagnen och tittade in i den för
att undersöka dess innehåll.
Kurre gaf sig genast tillkänna medelst ett ilsket skall.
Detta var verkligen ett kritiskt ögonblick, som försatte
zigenarhöfdingen i en lätt darrning.
— Hit draga sig alltid våra “fyrbenta skådespelare“ tillbaka,
nådig länsman, sade han under försök att skämta, här äro deras
kulisser och foyer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
