Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. 1. Mor Kitta i pörtet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och där förblef hon nöjd och lycklig med sin lott men
skrockfull, som alla gamla skogsbor blifva och fjärrsynt som få;
därför söktes hon också af unga människor, hvilka ville veta något
om sin framtid.
*
Få landskap är så rikt på storartade naturscenerier som
Värmland. Konstnären eller beundraren af skönheten i naturen
behöfver i detta landskap icke söka länge för att finna skönhet och
trollskhet. Där uppstår aldrig den frågan: “Hvad är vackert eller
hvad är fult“, utan, “hvilket är vackrare eller vackrast, mer eller
mindre storartadt, mer eller mindre sällsynt?“ Öfverallt färdas
man fram uppför eller utför dessa ofantliga skogshöljda kullar och
fjäll, hvilka fram emot norska gränsen stundom höja sina hjässor
öfver snöregionen, eller vid stränderna af dessa älfvar, som
oupphörligen mottaga och afföra de tallösa strömmar, hvilka från alla
sidor tumla ned bland furor och skifferblock för att sedan på
dalarnes botten vandra vid hvarandras sida in i större vatten och
så utföras i ändlösa krokar till hafvet, deras gemensamma mål. —
Öfverallt dröjer man betagen och sliter sig med möda därifrån
oaktadt man vid hvarje steg i djupet af sin själ utbrister: »Hvad
man själf känner sig liten och obetydlig inför dessa storartade
naturscenerier.»
Men vid åskådandet af dessa och dylika storartade
naturscenerier upprätthålles man måhända af den tanken, att utan
människor hade jorden, ett af skaparens otaliga verk, svingat kring
i rymden som en boll, oförstådd, ouppskattad, omedveten af sitt
eget värde.
En storartad natur förlänar alltid något af sin prägel åt
det folk, hon fostrar i sitt sköte. Själen vill lyfta sig till
fjällens höjd och sträfvar till frihet liksom alla dessa lössläppta
forsar, dem vinterkölden fåfängt söker lägga i band. Liksom
dalkarlarne hafva värmländingarna alltid varit ett frihetsälskande folk,
som icke tålt förtryck; hvarför tyranniska fogdar och hårdhändta
tjänstemän hafva aldrig där funnit trefnad.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0004.html
