Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Vid bivuaken och i kamratkretsen - 155. Visa (Jag sjunger hi, och jag sjunger hej) - 156. Källan sprang ur jordens barm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag lefver glad, och jag lefver fri,
ty jag kan skämta och sjunga,
och fanns i lifvet ej raljeri,
så blefve dagarna tunga;
men om bekymren ock stöta till,
så tar jag lyran och slår en drill,
och så är hela sorgen öfver.
E. Sehlstedt.
156.
Källan sprang ur jordens barm,
log mot solens kyss så varm.
Klar som dagens blick hon var,
lika djup och underbar.
Kom så fram till källans brädd
liten flicka, blyg och rädd,
såg sin spegelbild i den,
tvadde ros och lilja se’n.
Källan, grumlad en sekund
af den leken på dess grund,
stod snart åter lika klar,
lika djup och underbar, —
Tiden gick med barnets lek,
snart en jungfru skön, men blelr,
fram till källans spegel gick,
med en bruten liljas skick.
När hon såg sin bild där stå,
föll en sorgens tår därpå.
Och fast nyss så spegelklar,
nu förmörkad källan var.
Och där växla höst och vår:
mörk och grumlig källan står.
Sommar kommer, vinter far:
aldrig mera blir den klar.
Frans Hedberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
