Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Vid bivuaken och i kamratkretsen - 134. Vårvindar friska leka - 135. Vårsång (Glad såsom fågeln i morgonstunden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127.
Vårvindar friska
leka och hviska
lunderna om likt älskande par.
Strömmarne ila,
finna ej hvila,
förrän i hafvet störtvågen far.
Klappa, mitt hjärta, klaga och hör:
vallhornets klang bland klipporna dör,
stömkarlen spelar,
sorgerna delar
vakan kring berg och dal.
Hjärtat vill brista.
Ack, när den sista
gången jag hörde kärlekens röst —
ögonens låga,
afskedets plåga,
mun emot mun och klappande bröst! —
Fjälldalen stod i grönskande skrud,
trasten slog drill på drill för sin brud.
Strömkarlen spelar,
sorgerna delar
vakan kring berg och dal.
135. Vårsång.
Glad såsom fågeln i morgonstunden
hälsar jag våren i friska naturn.
Lärkan mig svarar och trasten i lunden,
ärlan på åkern och orren i fur’n.
Se, hur de silfrade bäckarne små
hoppa och slå
vänliga armar kring tufvor och stenar;
se, hur det spritter i buskar och grenar
:,: af lif och af dans :,:
i den härliga vårsolens glans.
Dörren är öppen i slott och stugor,
öppen som människohjärtat om vårn;
solstrålen leker med bromsar och flugor,
barnet på ängen och fiskarn vid årn;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
