Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Marscher, soldat- och beväringssånger - 120. Beväringsvisa (Farväl, I vänner alla)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu vill jag ta gevär i hand
och under freden lära
att blanka vapen bära
för kung och fosterland.
Så gjorde mina fäder
i många hundra år.
Det nu mitt sinne gläder
att gå i deras spår:
för freden vill på vakt jag gå,
och blir jag ej den främste,
ej vill jag bli den sämste
och skämmas i en vrå.
Jag är en glad beväring —
det är just hvad jag är.
Den jord, som gaf mig näring,
den vill jag hålla kär:
ja, Sverige vill jag lefva för,
men skulle freden sluta,
så vill mitt blod jag gjuta
för Sverige, när jag dör.
Ty om en dag det smäller,
då vill jag vara med,
där lif och blod det gäller
och kulorna slå ned:
den rädde aldrig seger vann,
men det skall ingen klandra,
om jag som alla andra
blott gür så godt jag kan.
Att segra eller falla
det blir min lösen då.
Hurra, kamrater alla!
Friskt mod, I gossar blå!
Ty ingen skall med spott och spe
om svenska gossar tala —
det får han dyrt betala,
det skall han nog få se.
c \
Frithiof Holmgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
