Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
DET NYA STATSSKICKETS TID.
regementen, som befunno sig derstädes, afväpnades och fördes fångna
till Frankrike; provinsens svenska ämbetsmän fängslades, och fransk
förvaltning infördes. Napoleons krig mot Sverige var sålunda redan
börjadt.
Karl Johans hemliga underhandlingar kröntes imellertid med
den framgång, att en förbundstraktat afslöts med Ryssland och
afhandlades med England. Med det senare riket afslöts då äfven (i
juli) formlig fred. Ryssland lofvade att med en här af 20,000
man, om så behöfdes, medverka till Norges eröfring, hvarimot Sverige
förband sig att öfverföra en här till Tyskland, i händelse ett
gemensamt krig mot Napoleon komme till utbrott.
Mellan de båda mäktiga kejsarne Napoleon och Alexander hade
någon tid rådt ett spändt förhållande, som till slut bröt ut i öppet
krig. Nu började Napoleon, men för sent, fatta betydelsen af
Sveriges vänskap. Han föreslog derför ett förbund på de vilkor,
att Sverige skulle å nyo, men på fullt allvar, förklara England krig
samt på samma gång med 4,000 man anfalla Ryssland; derimot
lofvade han att åt Sverige tillförsäkra besittningen af Finland,
om nämligen detta kunde under kriget återeröfras, ja, han öppnade
äfven utsigter till förvärfvande af Pommern och Mecklenburg samt
dess utom att till Karl Johan sjelf genast erlägga ungefär 15 millioner
francs i ersättning för dennes i Frankrike förlorade gods. Att vådorna
af ett sådant förbund voro högst stora, men fördelen för Sverige osäker,
undföll ingalunda Karl Johan. Den svenska allmänheten åter, som
lätt hänfördes af sin känsla, men saknade grundlig kännedom om
Europas politiska förhållanden, tänkte sig ej saken så. Man såg i
Napoleon tidehvarfvets fräjdade hjelte, under hvars fanor vestra
Europas folk skulle kämpa mot österns barbarer, men i Ryssland
Sveriges arffiende, mot hvilken gamla minnen och färska oförrätter
manade till hat och hämnd. För denna folkmening var Karl Johan
kall och främmande. Oförstådd af sin omgifning och i strid mot
allmänhetens önskningar, hvilka endast af trycktvånget hindrades från
att böglju.lt gifva sig luft, gick han med orubblig följdriktighet sin
väg fram. Han kände väl, att Napoleons öfvermakt i vestra Europa
hvilade på osäker grund, att kriget i Ryssland skulle för denne möta
oerhörda svårigheter, att Preussen, Österrike och norra Tyskland skulle
resa sig vid fransmännens första motgång samt att England skulle
gifva ett mäktigt och kraftigt understöd i den kommande striden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
