Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
GUSTAVIANSKA TIDEN.
närvarande bröder, detta rikes ridderskap och adel. De äro, såsom
jag är öfvertygad, lika brinnande med mig af nit för Eders Kongl.
Maj:t och fosterlandet» (här afbröts talaren öfverljudt af sitt stånds
bifallsrop); ”men de fleste äro till äfventyrs lika oförmögna att stadga
sina tankar på denna stunden öfver ett ämne, som skall afgöra ett
helt rikes, millioner menniskors öde för sekler. Så stort detta verket
är, så nödigt att dervid använda betänksamhet. Med djupaste
undersåtlig vördnad för min konung, med varmaste kärlek för
samtliga mina medborgare af de öfriga stånden besvär jag Eders Kongl.
Maj:t vid Gud, vid sin tron, vid sitt hjerta och sitt ädelmod, vid
samtid och efterverld, att oss måtte förunnas någon betänketid.»
Talet gjorde ett djupt intryck. Konungen, synbarligen bevekt,
beviljade adelns anhållan att få företaga säkerhetsakten till öfvervägande
på riddarhuset. Nu började äfven de ofrälse stånden tveka: prester och
borgare anhöllo, i likhet med adeln, om betänketid; men konungen
förklarade, att saken redan vore afgjord hos de tre stånden och
endast af adeln finge till öfverläggning upptagas. Sammanträdet
upplöstes, men konungen lyckades efter några dagar på enskild väg
förmå de tre ofrälse talmännen att underskrifva akter.
Adeln framhärdade derimot ståndaktigt i sin vägran att
godkänna den nya regeringsformen och yrkade derjämte kraftigt, att de
fängslade medlemmarne antingen skulle frigifvas eller ställas under
laga ransakning. Konungen lät då förbjuda tryckningen af ståndets
protokoll, på det ej allmänheten måtte underrättas om innehållet
af dess öfverläggningar. Slutligen kallade han till sig
landtmarskalken Lewenhaupt, förklarade denne vara icke blott ridderskapets och
adelns utan riksdagens marskalk och förmådde honom att som sådan
underteckna säkerhetsakten. Men ståndet protesterade högljudt mot
denna landtmarskalkens lagstridiga underskrift.
Enligt denna säkerhetsakt, hvilken nu af regeringen betraktades
såsom gällande, skulle konungen ega rätt att börja krig, sluta fred
och sköta riksvårdande ärenden så, som honom godt syntes. Rådet
omnämndes ej: det blef i all tysthet afskaffadt eller, rättare sagdt,
söndersprängdt i två delar: allmänna ärendenas beredning och
„högsta domstolen»; i dessa ämbetsverk skulle medlemmarne vara
hälften frälse och hälften ofrälse, hvarigenom således adelns
företrädesrätt till statens högsta ämbeten för framtiden upphäfdes. Bondeståndet
fick rättighet att köpa och besitta frälsegods, hvilken rättighet redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
