Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF 111:S VÅRD OM VITTERHET OCH SKÖN KONST.
399
var
sinnet. Det var då naturligt, att äfven litteraturen bar prägeln af
fosterländskt jubel och frisk glädtighet.
Den ystra stämningen fann sitt lifligaste uttryck hos Karl Mikael
Bellman, hvilken kanske författade sina flesta skaldestycken under
den föregående frihetstiden, men allmännare uppmärksammades under
Gustaf III:s dagar; ban förde då också ett sorgfriare lif, sedan han
genom konungens hjelp fått en tryggad lefnadsställning. Bellman
en upprymd tillfällighetsskald; han tillbragte sitt lif på
värdshus eller i Stockholms sköna omnejd, der hans sånger,
ögonblickets barn, oftast också med ögonblicket förklingade. De äro
målande naturskildringar, hvilka genom den innerliga
sammansmältningen af liflig text med lekande melodier öfvade en mäktig
tjuskraft. Sådana visor som »Storm och böljor tystna re’n”, »Solen
glimmar blank och trind», »Upp Amaryllis, vakna min lilla», m. fl.
hafva både den tiden och sedan sjungits med förtjusning. Bellman
hade i sin barndom fostrats i religiös fromhet; hans första sånger
voro af gudligt innehåll; och hans mest prisade diktalster, uttryck
för en lefnadslust, som hade lättsinnets, fylleriets och osedlighetens
afvägar nära, bära, helst mot slutet af hans lefnad, inom sig ett
vemod, som ofta märkbart bryter fram genom de glada tonerna.
Åt »fosterlandets sånggudinnor» lät Gustaf 1782 inviga den af
honom grundade nationalteatern vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm.
Sjelf författade konungen skådespel – efter franska mönster, men
öfver fosterländska ämnen och gaf derigenom ett lockande
föredöme åt landets vittra skriftställare. Några af konungens
teaterstycken erhöllo formens fulländning af Johan Henrik Kellgren, hvilken
för sina lofvande skaldeanlag blifvit utnämnd till konungens
handsekreterare. Så tillkom, efter konungens utkast, skådespelet Gustaf
Vasa, hvilket på sin tid var allmänhetens älsklingsstycke; på samma
gång det förhärligade fädrens mod och sjelfuppoffriny, innehöll det
lätt förstådda anspelningar på samtiden, såsom då författaren låter
en af styckets hjeltar tilltala Gustaf Vasa:
Nej, Gustaf, din skall hedern vara
att hafva frälst ditt land från nöd och slafveri;
den förste uti stridens fara,
skall du ock först i segerns ära bli.
Med dig vi alla äro lika
i hat mot vår tyrann, i nit för Sveriges väl;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
