Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
STORHETSTIDEN.
tyckte, att en stor del af de der anbefalda lärokurserna voro
vidlyftiga och onödiga; »mina bröder, sade hon, whafva ej någon
särdeles lärdom, och ändå äro de goda furstar). Konungens lärare
».
Figrelius (sedermera adlad under namnet Gripenhjelm), sjelf en lärd
man och kanske mest intagen för sina egna studier, fogade sig efter
drottningens önskan och ansträngde ej synnerligen sin lärjunge med
läsning Någon gång klagade han öfver, att prinsen åt så starka
frukostar, att denne sedan under förmiddagen blef olustig för sina lexor;
men enkedrottuingen ville hellre, att man minskade på lexorna än
på frukostarne. Hon förmanade väl ibland sin son till fit och
läraktighet, men såg dock helst till att han blef frisk och stark till
kroppen. Karl lärde sig någorlunda läsa och förstå det tysha
språket och saknade ej kännedom i andra läroämnen, men han skref
rätt illa och stafvade ännu sämre. De höga riksämbetsmännen,
makliga och sorglösa i så mycket annat, egnade föga
uppmärksamhet åt sin myndlings uppfostran; de kunde ock dervid föga göra,
då Hedvig Eleonora, i utöfvandet af sina moderliga pligter, hvarken
behöfde eller tålde deras uppsigt.
Somrarne tillbragtes mest på landet; i synnerhet voro
Strömsholms slott och Ulfvesund (sedan Kungsör) enkedrottningens
älsklingsställen. Den unge konungen hölls här fjärran från
hufvudstadens smicker och förförelser samt växte upp under yster lek med
jämnåriga. Enkedrottningen klemade ej med sin son, då det gälde
att härda honom med kroppsöfningar. Derimot klagade informatorn,
kanske med rätta, att hans lärjunge »hade en bestämd motvilja för
böcker och latin samt endast ville rida, fäkta och skjuta». I
ridkonsten gjorde Karl också de bästa framsteg: ban sprängde med
oförväget mod öfver branta berg och djupa diken samt red gerua
ut på långa äfventyrliga jagtfärder. Men man anmärkte äfven, att
han i det obesvärade umgänget med lek- och jagtkamrater vande
sig vid ett föga förfinadt skick, ej just beflitade sig om någon
konungslig hållning och ännu mindre lärde sig att styra sitt häftiga
lynne.
Hedvig Eleonora, som sjelf öfvade den tidens allvarliga
gudsfruktan, uppfödde äfven deri sin son. Då han uppsteg på tronen,
hade han flere gånger genonıläst bibeln. Hvarje morgon och afton
gjorde han knäböjande sin bön och försummade aldrig någon
gudstjenst. Fromma och nitiska predikanter fick han ock från sin tidiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
