Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKA KRIGET.
255
att han råkade tätt in på de fiendtliga kyrassiererna. Hans häst
sårades, och sjelf träffades han af ett pistolskott i armen. Han
väude sig då till en af sina följeslagare, hertig Frans Albrekt af
Saxen-Lauenburg, med begäran att af denne blifva förd ur striden,
men sårades i det samma i ryggen af en ny kula, så att han genast
föll ned af hästen. Hertig Frans Albrekt, blott betänkt på att rädda
sig sjell, tog vid detta tillfälle till flykten. Men en 18-årig page,
åtföljde konungen, afstod sin egen häst och sökte hjelpa
konungen upp på den. Några fiendtliga ryttare kommo i det samma
till stället, och en af dem ville släpa konungen med sig, men då
svenska ryttare just i detta ögonblick framstörtade, jagade han en
kula genom den döendes hufvud och tog till flykten.
Svenskarne hade imellertid från alla håll blifvit kastade tillbaka
öfver landsvägen. Snart såg man konungens blodiga häst med tom
sadel springa framför leden. Sorgebudskapet, som derigenom
förkunnades, spred sig som en löpeld genom hären, öfverallt
framkallande sorg och förbittring; hos alla vaknade föresatsen att hämnas
den älskade konungens död. Hertig Bernhard tog genast
öfverbefälet, så snart underrättelsen om hvad som händt nått honom.
Den försigtige Kniephausen, som nu ansåg att slaget vore afgjordt
förloradt, yrkade på ett ordnadt återtåg, men hertigen svarade: »Här
är icke fråga om återtåg, utan om hämnd, seger eller död». Inom
kort bröt den svenska slagtlinien åter fram och med fördubblad kraft.
Högra flygeln, nu anförd af den tappre Stålhandske, kastade öfver
ända de fiendtliga skaror, för hvilka konungen fallit. I midten förde
Nils Brahe åter sina brigader öfver landsvägen och eröfrade för
andra gången de sju kanonerna. Venstra flygeln med hertig
Bernhard i spetsen gick äfven segerrikt fram, eröfrade batteriet vid
väderqvarnarne och riktade dess kanoner mot fienden. Då nu äfven i
den fiendtliga trossen några krutvagnar med ljudeligt brak sprungo
i luften, uppkom i hela Wallensteins här en ofantlig förvirring,
emedan man trodde sig anfallen äfven i ryggen. Ryttarne flydde i
stora hopar under ropet: »Vi känna konungen af Sverige, han är
värst mot slutet af dagen».
Men nu ljöd ett skri: »Pappenheim kommer! Pappenheim
kommer!» Och det var verkligen han, som just i detta vigtiga ögonblick
sprängde fram med sina tappra ryttare. „Hvar står konungen af
Sverige?» var hans första fråga. Då han fått veta, att man sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
