- Project Runeberg -  Läsebok i svenska historien /
251

(1877) [MARC] [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TYSKA KRIGET.
251
gifven astrologiens öfvertro, hvilken hos honom trädt i den religiösa
öfvertygelsens ställe, gick han fram med hänsynslös kraft och
sporrades af en omättlig ärelystnad. Trosbekännelserna och tyska rikets
öde voro honom likgiltiga; han sökte blott herskaremakt åt sig sjelf.
Såsom ofvan är omtaladt, hade han en gång förut innehaft
öfverbefälet öfver kejsarens trupper samt upphöjts till hertig af
Mecklenburg, men sedermera, just då Gustaf Adolf landsteg i Tyskland,
blifvit afsatt från sina värdigheter. Detta hade skett på grund af
tyska furstars, synnerligen Maximilians, klagomål öfver hans
öfvermod och egenmäktighet. Han drog sig då undan till Prag, der han
i sitt slott omgaf sig med furstlig prakt och rufvade på djupa
hämndplaner. Hans afsigt var till och med att öppet sluta sig till
kejsarens fiender. I detta syfte inledde han underhandlingar med
Gustaf Adolf redan före dennes seger vid Breitenfeld, hvarför han
ock med glädje mottoy underrättelsen om Tillys nederlag. Men
Gustaf Adolf, som i början något närmat sig Wallerstein, drog sig
sedan, just som öfverenskommelsen skulle afslutas, hastigt tillbaka;
förmodligen fann han betänkligt att inlåta sig med en man, som
icke följde något annat rättesnöre än sin egen ärelystnad.
Då nu Gustaf Adolf efter Tillys andra nederlag öfverväldigade
Baiern och hotade kejsarens arländer, befann sig denne i stor
förlägenhet, då han saknade både här och fältherre. Det fans endast
en utväg att blidka den djupt förorättade Wallenstein och att
söka förmå denne att åter uppträda på kejsarens sida. Kejsaren
underkastade sig verkligen denna förödmjukelse, och Wallenstein
lät, ehuru på mycket hårda vilkor, beveka sig att återtaga befälet.
Trollkraften af hans namn gjorde, att inom kort krigare i tusental
strömmade till hans fanor; snart fann han sig i spetsen för en
ansenlig och väl utrustad här. Wallensteins grundsats var, att »kriget
skulle underhålla sig sjelft», hvarför soldaterna fingo fritt plundra och
sköfla i de länder, som de genomtågade. Med tygellösheten i de
underlydandes lefnadssätt öfversåg han också, endast de i tjensten
visade blind lydnad.
Skyndsamt dref han saxarne ur Böhmen. Derimot dröjde han
alt bistå den hårdt ansatte kurfursten af Baiern, hvarför denne måste
utrymma sitt land. Vid Eger förenade han sina trupper med de
kejserlige. I spetsen för 60,000 man drog nu Wallenstein mot
Nürnberg, beredd att möta Gustaf Adolf. I känslan af sin styrka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:52:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solasesvhi/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free