Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARL OCI SIGISMUND.
203
Stämningen mellan svenskar och polackar blef allt bittrare. Å
ömse sidor utforo presterna på det häftigaste mot hvar andra,
jesuiterna i slottskapellet, lutheranerna i andra stadens kyrkor; bland de
senare utmärkte sig i synnerhet Erik Schepperus, hvilken predikade
i Storkyrkan, för ett hänsynslöst språk. Då en af de medföljande
polska herrarne dött, befalde Sigismund, att han skulle begrafvas i
Riddarholmskyrkan; så skedde ock, trots de protestantiska presternas
gen sägelser. Då kort derefter en annan polack blifvit ihjälslagen
på gatan, befalde konungen, att äfven denne skulle begrafvas i
samma kyrka. Två hundra polska soldater, som buro laddade gevär,
följde liktåget och jesuiterna till kyrkan. Der uppstod imellertid
mellan svenskar och polackar en blodig strid, hvarvid en svensk
blef dödad och flere, svårt sårade. Underrättelsen härom satte hela
staden i jäsning; borgarena började väpna sig, kanonskott lossades,
och ett uppror var nära att utbryta. Endast med möda kunde man
lugna den uppretade menigheten.
I januari 1594 afreste Sigismund, åtföljd af rådet och
ständerna, till Upsala, der han ämnade fira sin faders begrafning och
sin egen kröning. Der infann sig ock hertig Karl i spetsen för
3000 man, hvilka han förlade på sina arfvegods vid staden. Huru
mycket hans närvaro betydde, visade sig snart. Det påfliga
sändebudet äfvensom jesuiterna bortvisades från liktåget, innan detta ännu
kommit in i domkyrkan. Till Sigismunds begäran, att några kyrkor
måtte inrymmas åt katolikerna, vägrade ständerna bestämdt att gifva
sitt bifall. Derimot förklarade hertigen å allas vägnar, att någon
kröning ej skulle tillåtas förr, än konungen beviljat, hvad rådet redan
i Stockholm af honom äskat. Ständerna höllo (den 11 febr.) ett
sammanträde, då de enhälligt förklarade sig redebogna att för den
rena läran offra lif och blod, hvarefter de alla knäfallande instämde
i den bön, som af ärkebiskopen framsades. Då konungen imellertid
envist dröjde att gifva sitt bifall, hotade hertigen att afresa och gifva
ständerna hemlof, så framt nöjaktigt besked ej lemnades inom 24
timmar. Då gaf ändtligen Sigismund med sig; men han hade då
af sina jesuiter låtit intala sig, att han ej vore förbunden att hålla
något åt kättare gifvet löfte.
Kröningen verkstäldes derpå med all högtidlighet. Då
konungen vid edens afläggande, liksom tillfälligtvis, sänkte den uppräckta
handen, under det han uttalade de nämnda löftena, gick hertigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
