- Project Runeberg -  Läsebok i svenska historien /
143

(1877) [MARC] [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

REFORMATIONENS BEGYNNELSE.
143
qvarhöll det påfliga sändebudet, men sände till Rom ett ljungande
svar, hvari det bland annat hette: „Vår afsigt att återsända
Johannes Magni har blifvit ändrad, tills vi funnit, hvad eders helighet
vill göra till vårt och våra undersåtars bästa och lugn. Så snart vi
förnummit detta, skola vi antingen efter eders helighets vilja kraftigt
bistå detta ombud i alla kyrkans ärenden eller gifva honom frihet
att lemna oss för att tillkännagifva, huru i anseende till den
apostoliska stolens försumlighet den svenska kyrkan må reformeras genom
vår konungsliga myndighet». Kort derpå nedsattes en domstol, som
ännu en gång högtidligen förklarade Gustaf Trolle afsatt från sitt
ämbete.
Den tillämnade ärkebiskopen och en bland de nyvalde
biskoparne miste imellertid genast sina värdigheter genom konungens
dom. Gustaf hade nämligen kommit öfver några förgripliga bref,
dem biskop Peder skrifvit till dalkarlarne; han red då, följd af
några rådsherrar, till Vesterås, der han uppträdde i domkapitlet och,
sedan han framlagt brefven, till de vördiga fädernas öfverraskning
förklarade herr Peder afsatt och befalde domkapitlet att ofördröjligen
välja ny biskop, hvilket ock, enligt den anvisning ban gaf, på stället
skedde. Då mäster Knut, hvilken ännu tjenstgjorde som dom prost,
ifrigt försvarade biskop Peder, åberopande den kanoniska lagen,
afsatte konungen älven honom. Båda prelaterna drogo sig undan upp
till Dalarne. Till ärkebiskop valdes imellertid Johannes Magni.
Gustaf var vid denna tid omhvärfd af svårigheter. Konung
Kristian beredde sig att återtaga sina riken; Norrby, som mest
uppehöll sig på Gotland, sökte förmäla sig med den ur danska
fångenskapen nyss frigifna Kristina Gyllenstjerna för att så kunna vid sig
äfven fästa den kärlek, som folket städse bar för Sturarnes minne;
Berndt v. Melen, hvilken fått i uppdrag att fördrifva Norrby från
Gotland, handlade förrädiskt och öfvergick till Gustafs fiender (1524);
riket var dess utom så utarmadt, att konungen nödgades upptaga
utomordentliga gärder och tillvälla sig en del af kyrkans tionde.
Den jäsning, som rådde i Dalarne, vållade nya bekymmer: man
klagade här öfver dyr tid, öfver konungens fogdar och öfver
utländingars användande i rikets tjenst. De båda afsatta prelaterna, som
nu ankommo till Dalarne, manade till uppresning, och bref anlände
från Sören Norrby, hvilken påstod sig vara trolofvad med fru
Kristina och erbjöd sig att anfalla Gustaf från sjösidan. Konun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:52:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solasesvhi/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free