Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF VASAS UNGDOM, FÅNGENSKAP OCH FLYKT.
131
3
med jämnårige, klappade honom på hufvudet, sägande: »Nog blifver
du en
man i dina dar, om du får lefva», Vid 13 års ålder
skickades Gustaf till Upsala att der studera. Han bade i början en
dansk lärare, mäster Ivar, hvilken, såsom krönikan säger, »var allom
led och gaf Gustavo stut». Redan på den tiden skall ynglingen
hafva yttrat: »Jag vill draga upp i Dalarne, få dalkarlarne ut och
slå juten på näsone». Då han var 18 år gammal, upptogs han i
Sten Sture den yngres hof; han deltog i belägringen af Stäket, var
med vid Dufnäs och förde hufvudbaneret vid Brännkyrka. Slutligen
blef han, såsom förut är berättadt, af Kristian mot tro och lofven
förrädiskt bortförd till Danmark.
Gustaf lemnades här i förvar hos sin frände Erik Banér, som
var länsherre på Kallö slott i norra Jylland. En plikt af 6000
daler var för denne utfäst, i fall han läte sin fånge rymma. Gustaf
behandlades väl; han åt vid länsherrens bord och fick fritt
lustvandra i slottets närmaste omnejd. Men han hade hvarken natt
eller dag något lugn af ängslan för den fara, som hotade hans
fosterland, helst som han ständigt hörde talet om danskarnes starka
krigsrustningar och om de våldshandlingar, dem de ämnade begå, så
framt de komme till makten i Sverige. Nära ett år dröjde ban i
denna fångenskap, hvilken till slut blef honom så olidlig, att han
beslöt fly.
En morgon vid solens uppgång klädde sig Gustaf i bondkläder
och skyndade från slottet med den snabbhet, att han första dygnet
skall hafva tillryggalagt 12 danska mil. I sällskap med några tyska
köpmän ankom han lyckligt till Lübeck, hvars styrelse förmåddes
taga honom i hägn mot Banér, som kort derpå anlände för att
återfordra sin fånge. Efter något dröjsmål här fick han på ett tyskt
fartyg begifva sig öfver till Sverige. Han landsteg på Stensö udde
utanför Kalmar, medan Kristian ännu som bäst belägrade
Stockholm; han var redan då fast besluten att lifva folket till kraftigt
motstånd mot inkräktarne. Då han fann sig i Kalmar intet kunna
uträtta till det ännu ointagna slottets försvar, begaf han sig inåt
Småland, men äfven här blefvo hans uppmaningar till resning
fruktlösa; bönderna svarade honom, att om de blefve konungen trogna,
skulle dem icke tryta sill och salt, ja, somliga sköto efter honom
med pilar och skäktor. I september anlände han till Tärna gård i
Södermanland, der bans syster Margareta och hans svåger Joakim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
